Mys-söndag!
Jag har faktiskt tagit en promenad oxå och köpt hem lite "mat" (knäckebröd, frukter, a-fil och gurka... allt är ju relativt) men i övrigt har jag bara legat utslagen i sängen. Inte bakfull utan bara ganska nöjd med livet. Mys-söndag kallas det här :)
Jag har precis börjat på en ny bok så Glee fick stå lite åt sidan för bokens skull: 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann. Praktiskt taget hela familjen/släkten har läst den och älskat den, från första ordet förstod jag varför. Maken till språkkänlsa Jonas Jonasson har, så helt fantastiskt meningsbyggnader att handlingen nästan blir sekundär. Orden blir det viktiga, inte innehållet.
Japp, det är officiellt: jag har stora, stora problem och är verkligt, verkligt udda ;D
Nu ska jag läsa! Natti!
Sunny side up?
Men det här avsnittet väger upp allt det hemska från resten av säsongen. Fruktansvärt skruvat och jag satt i 27 minuter och funderade över om jag verkligen vill gifta mig... för att ändra mig i slutminuterna. Utan att avslöja för mycket så är det bara så, så bra. Känns skönt att Alex för en gångs skull var lite man och visade vart skåpet ska stå, han är annars lite för mesig för min smak. Töntig nog, visst, men alldeles för mesig.
Nej, nu ska jag se The next three days, bädda ner mig i sängen och önska att jag inte åt den sista kakan ;D
Friends with benefits...?
Mitt stora mål för dagen var att inte somna på eftermiddagen. Jag kan alltså vara helt nöjd med dagen ;)
Lyckades klara mig utan att somna, lite kritiskt vid tre eller så (som det alltid är), en promenad fick bota de trötta ögonen vilket innebär att jag är nu trött vid normala tidpunkter! Det var fantastiskt med en promenad, vädret var nästan på gränsen till för varmt för antalet lager kläder, musik i öronen och att bara kunna traska med knäet. amazing! Hade varit helt perfekt väder för en springtur men jag har fått ett strängt "nej" från sjukgymnasten så jag får väl lyda en stund till.
Har spenderat kvällen med att titta på film och serier, såg No strings attached med Natalie Portman och Ashton Kutcher. Tyckte faktiskt att den var riktigt rolig, lite underfundig humor med fina one-liners. Handlar om bekanta som råkar hamna i säng en kväll (morgon...?) och bestämmer sig för att testa begreppet "friends with benefits". Behöver jag säga mer...?
Såg även säsongsavslutningen av White Collar, mama mia! Varför måste White Collar alltid avsluta på de mest enerverande sätt?! Fantastsiskt bra avsnitt av Nikita oxå, den jäkla showen har något sorts uppehåll i en månad, vilket oxå är mest enerverande givetvis!
Nej, nu ska jag läsa lite Blonde och somna som ett barn! :) Toodles!
Hoppas att hjärtat pallar för trycket
Det jag skulle komma till - varför ska jag alltid ge bakgrund för allt? Det är inte ett ex-jobb jag skriver här! - är att i recensionen av Sanctum så nämns Neil Marshalls The Descent (Instängd) som liknande. Det roliga är att på väg mot bion så började jag prata om the Descent. Jag var lite nervös att Sanctum skulle vara som the Descent, det hade inte varit kul att se på bio i 3D nämligen. Inte alls kul för den skrämde skiten ur mig (the Descent alltså, Sanctum försökte knappt. Förutom på ett ställe och då höll jag på att peta ut ögat på en classmate när alla hoppade till).
Det som dock hade varit kul hade varit att ha ett Neil Marshall-maraton för han råkar vara en av mina favoritregissörer när det gäller skräckfilmer, låg budget, bra miljöer och han kan verkligen skrämma skiten ur mig. Jag har visserligen inte sovit inatt så att kombinera det med Dog Soldiers och The Descent kvällen efter är kanske... en fantastiskt dum idé.
Jag tror jag utmanar min klaustrofobi och kollar på Buried istället ;D
Happythankyoumoreplease
Inte den klassiska romantiska komedin i alla avseenden men söt och lite quirky (finns det någon bra svensk översättning av det ordet egentligen). Jag fick ta en paus för semlebak med en halvtimme kvar av filmen för att inte tröttna och somna typ för även om den är söt med fina dialoger så är den så långsam att Sid Sengångaren hade kutat förbi.
En långsam söndag eller en dag med ytterligt tråkigt väder skulle jag rekommendera den här till helt enkelt... bra men lite långsam helt enkelt.
Tyckte väl att jag kände igen den rödhåriga tjejen (Kate Mara)... hon är med i we are Marshall som jag såg slutet på i söndags. Det förklarar saken!
Filmkväll
Lyckad myskväll det får jag då säga; två väldigt bra filmer: (500) days of Summer och RED.
(500) days of Summer är en typisk flicka-möter-pojke-historia men (som de så vackert uttrycker det i början), det är ingen kärlekshistoria. Fick tipset av en classmate och måste säga att det var ganska pricksäkert; lite småfinurlig humor och inte endast det rosenröda nyförälskade skimret utan lite fler dimensioner än så. Den ultimata krocken när det gäller tankar om kärlek: hon, som inte tror på äkta kärlek, och han, som är övertygad om dess existens.
Film nr 2, RED, var nog ändå snäppet bättre. Någonstans halvvägs igenom inser jag att jag har velat se den här filmen ett tag (ungefär när Helen Mirren dyker upp som hardcore-killer inser jag vilken lyckträff jag har gjort), ett gäng pensionärer visar vad de går för ungefär, det kan inte bli dåligt. Och nej, då pratar vi inte ett gäng pensionerade ekonomer precis utan lönnmördare av högsta klass.
Den här filmen, tycker jag, visar den stora skillnaden mellan action och dess mer lättsinniga syster, actionkomedi. Det finns ju ingen tvekan om vilken jag föredrar? Vill jag se en film som fokuserar på hur många olika sätt man kan döda en människa väljer jag typ... Salt. Vill jag se en med en liten självironisk glimt, en som vågar bjuda lite på sig själv och visar upp det gamla gardet i absoluta toppform, ja, då väljer jag RED (står förresten för: Retired Extremely Dangerous... vilket råkar vara den sämsta grejen i hela filmen. WTF liksom?!).
Och, som ett litet ps innan jag går och lägger mig: Helen Mirren är nog en av de ståtligaste kvinnorna någonsin, sjukt vacker med tanke på att hon är född -45. Har för mig att hon tyckte den här filmen var lite rolig för här fick hon visa att hon kan spela annat än drottningar... sedan att hon fortfarande för sig som en kunglighet är en annan femma ;D
The Walking Dead
Det var en bokstavlig titel på en serie, det var precis som att hoppa rakt in i en scen från valfri zombie-film. Nu råkar det ju vara så att jag har lite svårt för zombie-filmer och gore-filmer överhuvudtaget, att det var i en serie gör inget undantag. Jag känner hur jag liksom skrynklar upp näsan i lätt avsky vid åsynen av blod, hjärnsubstans och inälvor. Jag har inte svårt för att se blod, jag har bara svårt att se poängen.
Men. Eftersom det är en serie så ska jag ge den några avsnitt till, vem vet, gore-känslan kanske försvinner efter några avsnitt? (eller blir jag avtrubbad?)
Anledningen till att jag kan tänka mig ge serien några avsnitt till stavas: skådespelarna. Det råkar vara så att jag gillar Andrew Lincoln (Mark i Love Actually) och Sarah Wayne Callies (Prison Break) och hoppas att de kan lyfta upp det hela ur det enkelspåriga zombie-träsket.
Nej, nu får det vara så, snart blir det ju cirkel!
Filmdagen övergick i en bokdag
Kul att jag fastnade i just den här för jag var inte så imponerad av hennes första bok (som snällast kan beskrivas med barnslig och intetsägande). Inför bok nr 2 vässade hon pennan lite, lät sin huvudfigur växa upp och sluta gnälla och har faktiskt skärpt sig ganska hårt. Missförstå mig rätt, de tonåriga inre monologerna är fortfarande tröttsamma men de är inte lika långa eller gnälliga som i första boken.
Men eftersom mina beställda böcker inte kommer förrän senare i veckan och om jag läser ut den här står jag boklös ska jag gå och städa nu. Spara lite på krutet. Jag har redan läst halva, lite drygt, så det går väldigt snabbt trots att det är på engelska. Och, btw, boken heter Torment av Lauren Kate. Kanske skulle nämna det :P
The Sorcerer's Apprentice
Kan ju kanske passa på att recensera filmen jag såg; The Sorcerer's Apprentice. Mina förväntningar var lite småhöga faktiskt, Nicholas Cage brukar ju gilla matiné-genren och jag brukar älska matiné-genren!
Mina förväntningar infriades. Jag gillade den skarpt och det var precis vad jag behövde. Något lättsmält i filmväg med humor, lite kärlek och lite spänning och en väldigt fin blinkning till Svärdet i Stenen. Disney anropar Disney typ.
Jag är nog lite svag för tafatta pojkar med en viss nördighet men å andra sidan är jag lite tafatt med en viss nördig sida så det har kanske sin naturliga förklaring. Hur de lyckas få den snygga tjejen när de inte kan komponera en hel mening i hennes närhet det däremot är lite svårare att fatta.
Det här var verkligen min humor, inte ren slap-stick och inte ren, mörk ironi men någonting däremellan. Filmen ska inte tas på allvar och det visar den med all tydlighet. En film med självdistans?
Störde mig lite på den väldigt Sagan om Ringen-lika inledningen, fast med en sämre berättarröst (Cate Blanchett är visserligen bästa berättarrösten ever så det är lite svårt att slå) men sedan ordnade den upp sig så det var lugnt :) Kommer lyssna sönder Secrets med One Republic ett tag dessutom.
Själakistan
Så fantastisk bok; spännande, komplicerad och oförutsägbar. Den utspelar sig på Västkusten och med en kvinnlig kommisarie som frontfigur (heja kvinnorna!). Hon får uppdraget att utreda ett mord på en kvinna som hittas på en Offersten, halshuggen och klädd i medeltida kläder. Man skulle ju kunna tro att huvudet som hittas senare den dagen skulle passa ihop med huvudet... men så lätt är det ju inte :D
Den påminner lite om Kostovas The Historian, som jag läste i Italien i och med att den har återblickar men huvudtemat i Själakistan är inte Dracula utan häxbränningar. Nu råkar det ju vara så att svensk historia kan vara lite tråkigt men just häxprocesserna är onekligen intressanta och fruktansvärda. Jag är verkligen feminist så djupt ner i botten att historia blir tråkigt om det inte finns en stark kvinna att anknyta till. Hm.
Det enda jag stör mig på i boken är det hela startar fredagen den åttonde september (ett ypperligt datum... kanske inte att förlägga ett mord på men i övrigt!) och den senaste fredagen den åttonde september inträffade 2006 för då fyllde jag arton år och var full. Synd bara att boken utspelar sig 2009... borde man inte kunna få den lilla detaljen rätt?! Fast å andra sidan, åttonde september är ju ett väldigt fint datum. Kommer jag någonsin skriva en bok ska jag oxå börja den åttonde september ;D
Blev så inspirerad att jag var tvungen att beställa hennes första bok :)
The Tourist
Filmen var inte riktigt som jag hade förväntat mig, den var ju lite småsmart, den innehöll lite action och den innehöll lite romans. Den var inte riktigt vad jag hade väntat mig helt enkelt och därför kan jag inte bestämma mig för om den var bra eller ej. Den var väl... ok antar jag. Ja, ok får duga.
Johnny Depp är alltid en förstklassig stjärna när det gäller lite tafatta manliga roller med viss komisk udd och Angelina Jolie är snygg. Punkt. Kall och snygg utan viss komisk udd.
Säkerligen en film jag kommer se igen och nu när jag vet vad som väntar kommer den antagligen vara bättre, mycket bättre. För jag väntade mig en Mr & Mrs Smith men det jag fick var Mr & Mrs Smith i kombination med Chocolat (genremässigt, där upphör liknelserna); två urbra filmer jag inte är säker på att man borde kombinera.
Men jag kommer se filmen igen och då, när jag vet vad som väntar, kommer den säkerligen vara mycket bättre.
Godnatt!
Änglar och demoner
Men en sak kan han och det är att porträttera spänning, det är enda anledningen till varför jag har hållit ut med hans språk i två böcker (japp, det här var hans andra chans. Läste da vincikoden när den var inne. Fler chanser än så får man faktiskt inte hos mig). Men så fort spänningen försvinner lägger sig breder antiklimaxet ut sig som en stor, äcklig filt som jag helst av allt inte vill ta i med tång och verkligen inte ligga under. Knappt jag klarade av att läsa ut de sista fem sidorna av boken.
Sexscenen i slutet av boken är så banal att jag bara vill skrika högt. Och inte av pur lycka precis. Det är som om en tonårspojke skulle ha skrivit något rakt ur sin fantasi och trott att det faktiskt även skulle gå hem ute i verkliga livet.
Jag är ledsen Dan Brown (eller nej, det är jag inte heller, jag är mest irriterad) men det här var något av det sämre jag har läst på länge. Nu ska jag bara se filmen oxå för att riktigt ordentligt kunna spy galla över dina dåliga konversationer och banala sexscener (kul att det är vad som stör mig mest och inte Langdons otroliga förmåga att överleva mer än vad Stålmannen kan)!
Tack och godnatt!
Förlorare... eller vinnare?
Jag har fastnat lite i Biggest Loser, det är svårt att inte kolla på det när det alltid går efter jag och emmeli har tränat. Jag ska erkänna att jag var fruktansvärt anti först, om det finns någon förnedringstv här i världen så borde det väl iaf vara den där de sätter överviktiga människor i en serie som heter Biggest Loser?!
Jag hade fel. Jättefel faktiskt. Den är inte så amerikansk i sitt upplägg utan istället solidarisk och lite ödmjuk (kommunistisk?! Allt som är solidariskt måste ju vara kommunistiskt enligt amerikanerna). Den bryr sig om sina deltagare och de bryr sig om varandra. Trevligt att se. Inte alltid. Men oftast.
Nu ska jag sova för nu kör jag bara korta, kryptiska meningar. Det, om något, är ett tecken på att jag behöver sömn.
Fullbokad helg
Mot slutet av eftermiddagen började jag halta. Någon gång måste jag faktiskt lära mig: ta inte stövlarna när det ligger snö! De är så jäkla hala att jag for runt som en snorloska i Malmö och på grund av det drog jag knäet lite. Jag har döpt det till "snöknä" och jag får det varje vinter. Lär dig!!
Kvällen spenderades i Elins soffa med lite varma mackor, godis och Iron Man. Hade jag haft lust att recensera Iron Man skulle jag bara säga en sak: killfilm. Och inte på det bra sättet. En killfilm på det bra sättet kan jag uppskatta men det här var lite banalt och den enda medverkande tjejen skrek, trånade och betedde sig allmänt som ett fån. Gwyenth Paltrow får mig att skämmas och inte ens att Robert Downey Jr är snygg kunde hjälpa upp den. Bläh!
Ja... det hade jag sagt om jag ville recensera något. Hm. Host.
Hade myskväll i fredags oxå. Lizze, jag och emmeli lagade mat, åt lite chips med dipp och kollade på Eat, Pray, Love. Eller nåja, vi kollade kanske inte riktigt på den eftersom vi gav upp efter ungefär halva filmen. Den tog ju aldrig slut! Väldigt kul dock att Tuva Novotny var med. Det såg vi iaf :D
Flexibel (?) igen
Var på gratismassage idag, något sorts värdebevis från la redoute. Ganska handy faktiskt, en halvtimmes massage att unna sig. Väldigt trevligt.
Dock inte helt smärtfritt, måste ha några fruktansvärda knutor i ryggen för fy tusan vad ont det gjorde ibland. Men den känns lite smidigare iaf :D
Efter lunchen nu satt jag och emmeli kvar vid tvn och ramlade in på första delen av Greys Anatomy säsongsavslutning (säsong 6 är det vi pratar här). När jag såg det första gången var min tanke: "Oj, kära någon. Nu börjar det spåra!" Och jag gillar verkligen inte serier som har spårat. Men det räddades upp. Säsong 7 är lika bra som någonsin och jag kan, utan att flippa, fortsätta kolla på en av mina all time-favoriter.
Nu ska jag vila en stund innan spinningen i eftermiddag. Det är krävande med massage, ett stopp på ÖoB (handlade gigantiska tjurmuskler till ebba, de attraherade fler än en hund när jag promenerade hem), laga mat och sitta vid tvn :P
Jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut.
Ensam och mobbad av alla?
Jag funderar på att gå på bio... alldeles solo. Sitta totalt anonym i raderna av Harry P-fans med kanske en liten dricka och en liten pop-corn. Det är dock två frågor som måste besvaras (tre egentligen): orkar jag och vågar jag (och vad ska andra tänka?). Orken har att göra med huvudvärken och det faktum att jag ska kunna föra ett intelligent samtal imorn med min lärare vid åtta, om jag vågar handlar delvis om fråga tre. Kan man verkligen gå på bio ensam?
Är man inte alldeles mobbad och utfryst av resten av världen då? Finns det faktiskt människor med kompisar som väljer att gå på bio ensamma? Finns det sådana som jag som verkligen vill se Harry två gånger?? Det är första delen av frågan, andra delen handlar om att jag då inte har någon att diskutera med. Ingen att luta huvudet mot och skratta lite, ingen att hoppa till tillsammans med.
Är jag såhär pigg vid kvart i elva så ska jag ta en allvarlig funderare. Det kanske är precis vad jag behöver, att få vara lite anonym ett tag, smälta in och bara vara ensam i den stora massan.
Eller så går jag bara tillsammans med emmeli. Vilken beslutsångest. Suck.
The Historian
Det är egentligen tre historier i en, själva huvudpersonen som berättar men oxå berättelserna hon får berättade för sig. Jag vill egentligen inte berätta så mycket för jag är rädd att mitt språk förtar mycket av magin i hennes berättelse och förmedlar en platthet och banalitet som faktiskt inte finns i boken. Ha nu det i åtanke när ni läser vidare:
Huvudsakligen handlar det om vampyrer. Och den svåra jakten på dem. Missförstå inte det här nu, det här är knappast Twilight, vampyrerna här är inte några tandlösa små romantiska icke-monster, än så länge är de det omvända. I mitten av berättelsen svävar en bok utan skrift på sidorna bara en förfärlig drake på mittuppslaget och självaste Vlad Pålspetsaren (Dracula that is).
Jag ska inte säga mycket mer men jag kan säga att boken faktiskt har gett mig lite mardrömmar, den är snillrikt konstruerad med två sökexpeditioner (tre egentligen) som rör sig parallellt med varandra i boken men är åtskiljda av 20 år. Den ska tydligen vara en uppdaterad version av Bram Stokers Dracula... det kan varken förneka eller dementera eftersom jag aldrig läst Dracula men jag kan förstå den positiva kritiken på The Historian iaf :)
Styr hormonerna över filmvalen?
Har börjat kolla på Troja och insåg att jag nog har sett den första timmen av filmen ett halv dussin gånger eller så. Ganska mycket. Men vad hände med slutet? Varför har jag bara sett slutet typ två gånger?
Jag kan ju inte egentligen skylla på att filmen är lång (vilket den visserligen är) för jag har klarat hela sagan om ringen-maraton, inte heller kan jag skylla på att filmen är dålig (vilket den kanske är i ärlighetens namn... lite) för jag har sett betydligt sämre filmer utan att stänga av, typ King Arthur (vilken jag visserligen somnade till innan idag).
Nu när jag började fundera aktivt över det så kom jag på något... kan det vara så att den senare delen av filmen innehåller mer krig, blod och död än hud. Det är ju faktiskt så att början av filmen så bara hoppar de nakna överkropparna på en (Blooms är fin men Pitts är fantastisk!) och sedan när ögongodiset försvinner... försvinner även mitt intresse då?
Det hade ju inte förvånat mig högeligen med tanke på att det är en film jag väljer när jag vill ha ögongodis och något lättsmält... när väl ögongodiset försvinner ja, då försvinner ju faktiskt hela syftet bakom just den filmen. Jag är lika driven av hormoner som en tonårspojke. Det kanske bara är en sån dag :D
På tal om tonårspojkar och deras hormoner så blev jag sugen på Tomb Raider... kanske får bli det istället.
Förstår ni vad jag menar? Jösses!
vart tog helgen vägen?!
Istället satt jag i Louises lägenhet, hon hade fixat mat (heltstekt fläskfilé, många vuxenpoäng på det!) och vi drack lite vin samtidigt som vi kollade på the Other guys.
Det är länge sedan jag skrattade så åt en komedi, inledningen sätter tonen direkt med de stora stjärnorna inom poliskåren och hur de slocknade. Det sätter även tonen för humorn, den är så överdriven att den bara kan ses som rolig. Om förväntningarna är på en verklighetstrogen, men rolig (hur många finns det egentligen?!), komedi så finns det säkert andra filmer.
Den här är totalt out of control och med vissa oväntade blinkningar åt tlc.
Statistiken på slutet är lite av det bästa med filmen oxå. Fast den är mer upprörande än rolig. Ordentligt upprörande.
Utekvällen slutade med ett besök hos en kille från klassen för att sedan inte komma in på Mårtenson. Jag måste fixa lite äldre kompisar... iaf ett år äldre. Fast då å andra sidan måste jag ju faktiskt stanna och festa ibland. Igår var det så skönt att bara få gå och lägga sig. Pensionärsvarning!
idol 2010?
Dessutom har jag inga roliga serier kvar att glutta på. Det skulle ju kanske vara pensionärsjävlar och ensam mamma söker... men det sätter jag mig inte gärna en fredagskväll och glor på.
Imorn blir det göteborg för mässa, jag siktar därför på att somna i vettig tid. Borde jag då inte se både idol och en film...?