Ensam och mobbad av alla?
Funderar på att göra något helt nytt. Något alldeles, alldeles okarakteristiskt och en total utmaning mot mig själv.
Jag funderar på att gå på bio... alldeles solo. Sitta totalt anonym i raderna av Harry P-fans med kanske en liten dricka och en liten pop-corn. Det är dock två frågor som måste besvaras (tre egentligen): orkar jag och vågar jag (och vad ska andra tänka?). Orken har att göra med huvudvärken och det faktum att jag ska kunna föra ett intelligent samtal imorn med min lärare vid åtta, om jag vågar handlar delvis om fråga tre. Kan man verkligen gå på bio ensam?
Är man inte alldeles mobbad och utfryst av resten av världen då? Finns det faktiskt människor med kompisar som väljer att gå på bio ensamma? Finns det sådana som jag som verkligen vill se Harry två gånger?? Det är första delen av frågan, andra delen handlar om att jag då inte har någon att diskutera med. Ingen att luta huvudet mot och skratta lite, ingen att hoppa till tillsammans med.
Är jag såhär pigg vid kvart i elva så ska jag ta en allvarlig funderare. Det kanske är precis vad jag behöver, att få vara lite anonym ett tag, smälta in och bara vara ensam i den stora massan.
Eller så går jag bara tillsammans med emmeli. Vilken beslutsångest. Suck.
Jag funderar på att gå på bio... alldeles solo. Sitta totalt anonym i raderna av Harry P-fans med kanske en liten dricka och en liten pop-corn. Det är dock två frågor som måste besvaras (tre egentligen): orkar jag och vågar jag (och vad ska andra tänka?). Orken har att göra med huvudvärken och det faktum att jag ska kunna föra ett intelligent samtal imorn med min lärare vid åtta, om jag vågar handlar delvis om fråga tre. Kan man verkligen gå på bio ensam?
Är man inte alldeles mobbad och utfryst av resten av världen då? Finns det faktiskt människor med kompisar som väljer att gå på bio ensamma? Finns det sådana som jag som verkligen vill se Harry två gånger?? Det är första delen av frågan, andra delen handlar om att jag då inte har någon att diskutera med. Ingen att luta huvudet mot och skratta lite, ingen att hoppa till tillsammans med.
Är jag såhär pigg vid kvart i elva så ska jag ta en allvarlig funderare. Det kanske är precis vad jag behöver, att få vara lite anonym ett tag, smälta in och bara vara ensam i den stora massan.
Eller så går jag bara tillsammans med emmeli. Vilken beslutsångest. Suck.
Kommentarer
Trackback