Änglar och demoner
Jag är nu ledsen alla Dan Brown-älskare där ute. Jag är inte övertygad, jag är faktiskt så långt ifrån övertygad att det måste kännas lite pinsamt för författaren. Är det bara jag som stör ihjäl mig på hans sjukt dåliga språk?! Halvt avhuggna meningar, dåliga beskrivningar, ännu sämre konversationer; det är som jag i mina sämsta stunder.
Men en sak kan han och det är att porträttera spänning, det är enda anledningen till varför jag har hållit ut med hans språk i två böcker (japp, det här var hans andra chans. Läste da vincikoden när den var inne. Fler chanser än så får man faktiskt inte hos mig). Men så fort spänningen försvinner lägger sig breder antiklimaxet ut sig som en stor, äcklig filt som jag helst av allt inte vill ta i med tång och verkligen inte ligga under. Knappt jag klarade av att läsa ut de sista fem sidorna av boken.
Sexscenen i slutet av boken är så banal att jag bara vill skrika högt. Och inte av pur lycka precis. Det är som om en tonårspojke skulle ha skrivit något rakt ur sin fantasi och trott att det faktiskt även skulle gå hem ute i verkliga livet.
Jag är ledsen Dan Brown (eller nej, det är jag inte heller, jag är mest irriterad) men det här var något av det sämre jag har läst på länge. Nu ska jag bara se filmen oxå för att riktigt ordentligt kunna spy galla över dina dåliga konversationer och banala sexscener (kul att det är vad som stör mig mest och inte Langdons otroliga förmåga att överleva mer än vad Stålmannen kan)!
Tack och godnatt!
Men en sak kan han och det är att porträttera spänning, det är enda anledningen till varför jag har hållit ut med hans språk i två böcker (japp, det här var hans andra chans. Läste da vincikoden när den var inne. Fler chanser än så får man faktiskt inte hos mig). Men så fort spänningen försvinner lägger sig breder antiklimaxet ut sig som en stor, äcklig filt som jag helst av allt inte vill ta i med tång och verkligen inte ligga under. Knappt jag klarade av att läsa ut de sista fem sidorna av boken.
Sexscenen i slutet av boken är så banal att jag bara vill skrika högt. Och inte av pur lycka precis. Det är som om en tonårspojke skulle ha skrivit något rakt ur sin fantasi och trott att det faktiskt även skulle gå hem ute i verkliga livet.
Jag är ledsen Dan Brown (eller nej, det är jag inte heller, jag är mest irriterad) men det här var något av det sämre jag har läst på länge. Nu ska jag bara se filmen oxå för att riktigt ordentligt kunna spy galla över dina dåliga konversationer och banala sexscener (kul att det är vad som stör mig mest och inte Langdons otroliga förmåga att överleva mer än vad Stålmannen kan)!
Tack och godnatt!
Kommentarer
Trackback