Styr hormonerna över filmvalen?

Har börjat kolla på Troja och insåg att jag nog har sett den första timmen av filmen ett halv dussin gånger eller så. Ganska mycket. Men vad hände med slutet? Varför har jag bara sett slutet typ två gånger?

Jag kan ju inte egentligen skylla på att filmen är lång (vilket den visserligen är) för jag har klarat hela sagan om ringen-maraton, inte heller kan jag skylla på att filmen är dålig (vilket den kanske är i ärlighetens namn... lite) för jag har sett betydligt sämre filmer utan att stänga av, typ King Arthur (vilken jag visserligen somnade till innan idag).

Nu när jag började fundera aktivt över det så kom jag på något... kan det vara så att den senare delen av filmen innehåller mer krig, blod och död än hud. Det är ju faktiskt så att början av filmen så bara hoppar de nakna överkropparna på en (Blooms är fin men Pitts är fantastisk!) och sedan när ögongodiset försvinner... försvinner även mitt intresse då?

Det hade ju inte förvånat mig högeligen med tanke på att det är en film jag väljer när jag vill ha ögongodis och något lättsmält... när väl ögongodiset försvinner ja, då försvinner ju faktiskt hela syftet bakom just den filmen. Jag är lika driven av hormoner som en tonårspojke. Det kanske bara är en sån dag :D 

På tal om tonårspojkar och deras hormoner så blev jag sugen på Tomb Raider... kanske får bli det istället. 





Förstår ni vad jag menar? Jösses!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback