djenns

Kom på att jag såg ju två filmer i förrgår. Började ju med en helt sjuk film, missförstå mig rätt; den var bra. Väldigt bra men oxå väldigt hemsk.

Såg The Cove, en dokumentär om delfiner och slakten på dem i Japan. Japaner verkar sakna all moralisk fiber, inte nog med att delfiner är fantastiskt söta de är dessutom fulla av kvicksilver. Inte så bra för gravida kvinnor kanske.

Men det är inget de bryr sig om. De vill ha sina pengar. En träningsbar delfin säljs för det ofattbara priset av 150 000 dollar. De man äter går för 650 dollar delfinen.

Dokumentären är uppbyggd på ett sådant sätt att man inte tröttnar på den, den är baserad på fakta men jag har aldrig sett en mer "otråkig" dokumentär. Jag somnar till det mesta inom dokumentärer, jag har somnat till Michael Moore, andra världskriget-dokumentärer, you name it.

Den här somnar man inte till. Vi fyra satt med munnarna öppna i avsmak och blev uppriktigt chockade och äcklade av det vi såg. Allt från den äckliga japanen i IWC (en kommitté som ska skydda valar men som tyvärr inte räknar in delfiner där... av okänd anledning) till den faktiskta slakten i bukten filmen är döpt efter.

Se den.

"There's a storm coming..." som de säger i Harry Potter. Det stämmer för Halmstad just nu, flaggan utanför står i 90 graders vinkel med en farligt svajande flaggstång medan regnet slår mot fönstret.

Perfekta tillfället att ta upp Harry Potter. Harry, mitt älskade favoritämne. Jag och emmeli har ägnat de senaste dagarna åt att se om alla filmer (vilka inte är lika bra som böckerna givetvis), vi har sedan i måndags sett 5,5 filmer. Hann tyvärr inte se klart sexan innan hon stack till asien men sånt är livet.

Vi kommer ha sexan som uppladdning inför första delen av sjuan (när hon väl kommer tillbaka). Eller nåja, vi kommer ha sista timman av sexan som uppladdning inför sjuan. Det blir bra :)

Filmerna i sig är faktiskt inte så dåliga men när vi har sett dem så tätt inpå varandra har vi ju lagt märke till vissa grejer: resan med tåget till hogwarts verkar bli mörkare för varje film. Varje film blir mörkare för varje film. Det är inga barnfilmer längre, inte för mig. Jag hade då inte låtit ett hypotetiskt barn se de här filmerna... inte utan att läsa böckerna först (lite förberedelse kan ju inte skada?). Knappt jag vill låta den lättskrämda emmeli se filmerna utan sällskap... ;)

Jag kanske ska gå på premiären av nya filmen och mitt hjärta värker av smärta vid tanke på alla små rädda barn i trollkarlshattar som kommer springa runt.



Eller så kanske jag är helt fel ute vid närmare eftertanke... alla de barn som sprang runt i hattar innan de har ju faktiskt vuxit upp i takt med filmerna (precis som jag)... kommer det bara vara en massa 22-åringar i hattar där då alltså?!

Såg en helt fantastiskt fin film igår, Adam. Den handlar om en man med aspbergers syndrom, han är genialisk men har svårt med det sociala. Eller, ha svårt med det sociala är en underdrift, han är lätt inkapabel att läsa av andra människor och förstå ironi men han är medveten om det. Det gör att han kan förklara sina tillkortakommanden för de som känner honom.

Hela hans liv har hans pappa styrt upp och när han dör står Adam ensam och utan någon kontroll. Till sin hjälp har han Harlan, hans pappas gamle vän, och Beth, hans nyinflyttade granne. Beth lär honom hur det är att leva och leva självständigt. Det är storyn i princip, det något kalla referaret säger ingenting om filmens egentliga värde:

Filmen är söt som en karamell och alldeles hjärtevärmande samtidigt som den skär i en. Hugh Dancy spelar alldeles fantastiskt och jag vill bara ge honom en kram (vilket han antagligen inte skulle gilla, han gillar ju trots allt inte kroppskontakt på det sättet). Den är lågmäld, finstämd och genererar inte många skratt precis. Det kompenserar den med att generera leenden istället.

Vi satt fyra tjejer i sofforna och vi var totalt överens: det här var en film verkligen värd att se :)

Eftersom jag bevisligen suger på att uppdatera ska jag försöka ändra inriktning på den här s k "bloggen". Istället för att försöka skriva om mitt liv, som bevisligen är så tråkigt att jag inte ens vill berätta om det, ska jag försöka skriva om den stora hobbyn i livet: serier och film.

Jag har precis ägnat de senaste timmarna åt en film (nästan klar) och två avsnitt av min nya favorit-serie. Och jag bubblar över att få berätta om det för någon. Och eftersom ingen egentligen vill läsa om varför min lärare är en höstdepression i mänsklig form (jag hade en fyndig sms-konversation med en classmate jag försökte roa) så har jag kommit fram till detta ytterst mogna beslut. Som förhoppningsvis kommer att förhindra mig att se sjutton avsnitt av något på rad... utan paus... måste jag recensera varje kommer jag kunna spara på mina serier! :D

Som start för det här kan jag jag ju meddela att uttrycket "favorit" är väldigt flytande. Oftast sträcker det sig till den serien jag gluttar på i just den sekunden. Lätt flytande alltså.

Så det här får bli startskottet (pang??). Och eftersom jag är lätt oplanerad borde jag kan förvarna om att bloggen kan innehålla vissa... avslöjande. Vill du inte se det eller höra talas om det... kanske du borde hålla dig borta.

Blir nog varken grädde eller klänning. Funderar istället på Shakespeares samlade verk i en volym. Har varit sugen på den länge nu... den och Ian Flemmings (Bond) första bok.

Är väldigt sugen. Frågan är om jag orkar lägga pengarna på det?

Nu ska jag iaf hämta min hårddisk. Den landade snabbt i Halmstad =)

Efter simningen hade jag en lunchdejt med Dirty Dancing. Alldeles för länge sedan jag såg den och jag får, som alltid av filmer i den kategorin, ett sånt där fånigt flin och en önskan att jag hade någon att krama. Istället tar jag en kopp te och börjar dansa.

Det funkar lika bra som något.

Det jag egentligen vill säga är att jag är lite småförtjust i 80-talets (små)töntiga kärleksfilmer. Just därför ska jag se The Breakfast Club någon dag. Klassas som klassiker hos mig ;D

Blir nya rutiner när man är hemma. I alla fall ifråga om serier. För nu har jag helt plötsligt börjat följa Project Runway på eftermiddagarna.

Men jag saknar House...

Har varit promenadig idag (om det nu är ett ord). Slutade på 13 km nämligen. Morgonpromenad med mamma och vovve, promenad på stan med Fredrik, liten promenad med vovven och nu en på kvällen tillsammans med Elin (och vovven).

Känner mig nästan duktig ;)

Råkade snubbla på Deep Blue Sea på sexan här dessutom. Väldigt länge sedan jag såg den. Gillar den, trots kassa specialeffekter. Och ja, jag drar upp fötterna och studsar lite omotiverat trots de kassa specialeffekterna.

Så det så.

Såg filmen Boot Camp med Fredrik igår. Inte så himla dålig egentligen (även om jag kanske inte rekommenderar den å det varmaste) men jag skulle väl inte kalla den för thriller precis, vilket den var rubricerad som. 

Med Mila Kunis och Stellan Skarsgård Peter Stormare iaf.  

Nej, jag orkar inte vänta på att det ska bli mörkt. Det får bli en skräckfilm i skymningsljus istället. Tråkigt men sant.

Eller skräckfilm och skräckfilm. Jag vet inte riktigt vad Cloverfield går under för genre.

Men jag känner att det är dags att se den nu. Jag ligger lite efter på just den fronten =P

Jag ska erkänna; jag har en hemlig förälskelse:

Jag bara fullständigt älskar matinéäventyr. De snabba replikerna, "spänningen", jakten. Passar precis min sinnesstämning.

Värre än så var det inte.

Iaf gillade jag (uppenbarligen) National Treasure 2, precis lika mycket som jag gillade ettan. Man måste inte tänka så mycket, jag fick lite tillfällen att fnissa (alt. skratta högt) och allt är sådär lagom charmigt.

Lovely.

Såg precis filmen I know who killed me med Lindsay Lohan i huvudrollen. Hm...

Mer tänker jag inte säga. Negativa människor är aldrig tilltalande.

Men det frossades i blod, dålig stämningsmusik (jag vet faktiskt inte vad de tänkte... musiken snarare förstörde stämningen än höjde den) och ett halvkasst manus.

Ingen film att hurra för.

Men eftersom jag är en alltigenom glad och positiv människa vill jag verkligen rekommendera den här filmen av ovanstående anledningar.

Och sen imorn är det slut på ironierna. Jag lovar.

Typ.

Och eftersom jag är en sådan solstråle även såhär i mörkret kan jag meddela att träningen gick hyfsat (gamla veteraner är ett rent helsicke att spela mot egentligen) och fotbollen, det lilla jag såg, var trevlig =)
 (allvarligt talat. No irony involved. Fast synd att Barcelona spelade oavgjort)

Precis kollat på första filmen på väldigt länge som jag inte:
A) somnade till
B) plockade upp en bok och började läsa istället
C) satte mig på msn och lyssnade med ett halvt öra (på sin höjd)

Det måste bara bli bra betyg. Det är inte lätt att behålla min uppmärksamhet... speciellt inte i 1 timme och 50 minuter ;D

Allvarligt ämne med svart humor ovanpå det. Det allvarliga ämnet kanske inte är min stil men den svarta humorn väger upp det ;)

Dessutom hörde jag en snutt av The Red Jumpsuit Appartus-Face down. Det höjde ju betyget

Det är tur att jag inte är rökare alltså för jag kan inte ens hantera en tändare utan att bränna bort lite småhår på händerna eller smälta bort en nagel (någon som kan gissa hur illa det luktade?!). Men nu har jag lyckats tända alla stearinljus i hela rummet... med bara små skador som reslutat och alla naglarna intakta =D

Så nu ska jag sätta igång The Orphanage (med alla ljus utom räckhåll... jag vet hur mycket jag rycker när jag blir rädd). Får se om den är så läskig som Fredrik och Alle hävdar? (men bilden är nedanför är ju inte inbjudande)

Har gjort ett medvetet val och kollat på min tv idag! Helt sinnessjukt. Det händer ju inte så ofta precis. Ser filmen 3 kings som går på 5:an. George Clooney, Mark Wahlberg och Ice Cube kan ju inte bli fel ;)
Stängde dock precis av ljudet på tv'n (reklam är inget vidare att lyssna på) så jag får se om jag lyckas missa början bara för det =P.

(är det bara jag eller är det Louis Vuitton-väskor som de håller i händerna? haha. Oväntat).

Sedan har jag inte gjort så mycket mer. Jag är inte hungrig längre iaf. Och är fruktansvärt sugen på att cykla ut till Tylösand... men det får nog vänta tills imorn ;D

Vet inte riktigt vad jag ska göra medan jag väntar på att en ska landa hos mig. Hade tänkt se "The descent" (Instängd på svenska). Ett försök att bota min klaustrofobi ;D Här är trailern iaf.

Kan ju alltid ta en dusch... lite sugen på det faktiskt... fast jag ska ju träna ikväll... skitsamma. Det får bli en dusch. Det är var dagens i-landsproblem ;P

Har ju glömt att meddela att jag vågade mig igenom Saw (ettan) för första gången igår. Den var inte alls lika läskig som jag hade för mig, men visst ökade pulsen på vissa ställen.

Och för att fira det hade jag tänkt försöka ge mig på The Grudge tillsammans med Josefin. Ingen av oss har sett den så vi hade tänkt ta en väldigt mörk natt för det. Får se hur idiotisk jag kommer klassa mig själv som efter den idén =P.

Nu ska jag pysa och träna. Joy =)