Miljö vs genetik

Har lite funderingar kring att lita på folk här. Eller snarare jag har en sms-diskussion med Hampus om det. Jag har lite issues, nej, jag rättar mig själv, jag har faktiskt ganska stora issues med att lita på folk. Jag tror alltid det bästa om folk jag möter men det betyder inte nödvändigtvis att jag litar på personen ifråga.

Jag är lite knäpp i bollen och försöker helt enkelt undvika allt vad förväntningar/förhoppningar heter för det innebär att jag inte kan bli sårad på samma sätt, det kommer ju inte som en överraskning då.

Det är fantastiskt utmattande. För på något plan måste jag gå och tänka på det här, aldrig aktivt - eftersom jag då aktivt försöker tro det bästa om folk som sagt - men någonstans undermedvetet ligger något och gnager.

Och jag kan inte för mitt liv förstå varför... jag har min fantastiska familj, jag har alltid haft nära vänner och har blivit sviken väldigt få gånger i mitt liv. Det är då jag börjar fundera på miljö vs genetik, för det är inget i min miljö som kan ha gjort mig sådan här, det är jag bombis på. Innebär det då att jag är född med det, kommer jag alltid behöva kämpa mot den inre demonen som inte vill lita på någon?

Det finns givetvis de människor och litar obetingat på och som jag vet jag kan luta mig mot när det stormar. Sedan finns det de som jobbar sig uppåt... det är inte stormstyrka än... men kanske en hård kuling? :)

Det var allt från tankesmedjan just nu :)

Kommentarer
Postat av: Petite

Min kära fluff.. Det du säger är inte helt rätt. Du kanske har lite trust-issues, men eftersom du är allt annat än svartsjuk i ett förhållande så skulle jag inte vilja påstå att du inte kan lita på folk... Det tar bara ett tag för personer att visa att de lever upp till de förväntningar du vill ha hos personer. Är det alltid så fel? Jag älskar dig btw.

2011-03-07 @ 11:31:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback