djenns

Det märks verkligen att vardagslivet är tillbaka: från att ha varit överduktig med att uppdatera bloggen hela julledigheten så föll det platt som en pannkaka så fort det ens viskades om föreläsning. Typiskt.

Har ju trots allt inte gjort så mycket, kan ju vara därför inspirationen tryter lite. Jag och emmeli åt upp chipsen från igår (fortfarande lika goda), jag har spenderat lite tid med att virra runt i telefon och på olika sajter för att söka jobb (börjar bli trött på att upprepa samma skit om och om igen), jag har kollat på ett av de mer sorgliga How i met your mother-avsnitten. Visserligen blev jag förvarnad om att det skulle vara sorgligt så jag blev inte så medtagen som jag annars hade blivit. Tacksam för förvarning? Japp.

Funderar allvarligt på att gå och lägga mig... går i skolan mellan 9 (9 Jenny!!) och 17 så jag lär vara medtagen av det. Är lite arg visserligen efter förlusten i handbolls-vm. Jäkla bullshit!

Stötte på en liten otrevlig chock idag på föreläsningen oxå (på tal om att bli medtagen) men emmeli visste vad jag tänkte så hon drog upp mig ur en nedåtgående spiral väldigt snabbt. Tur det! En liten klapp på armen och en medkännande blick är ibland allt som behövs, tack!