Djävulskt änglalik?

Har varit ute och strosat lite idag, skulle egentligen gå upp till min lärare i arbetsmiljö men eftersom jag inte såg hans nuna på hans kontor och mitt tålamod är på en all-time-low så traskade jag iväg igen...

...och bort till stan. Jag vet inte riktigt om jag ska räkna det som ett misstag eller som ett lyckokast. Jag hade intalat mig själv att inte köpa något och skulle jag råka hitta något jag gillade så måste det vara ett par leggings.

Ööööh. Ok, jag har inget vidare till beslutsamhet ibland. Den lilla inre djävulen, som sitter konstant uppflugen på min axel, måste ha skrattat högt när den lilla inre ängeln föll ohjälpligt mot sin död när jag köpte ett par shorts. Men - och här måste lilla ängeln hålla med oxå - de var ju så sjukt snygga! Och med ett bra pris ;D

Eftersom hela mitt liv är lite omvänt så kanske jag borde tatuera in min lilla djävul uppe på axeln... och min ängel nere på foten någonstans för ungefär så känns det? Djävulen må regera men å andra sidan har jag alltid uppfattat min djävul som den skojfriska, okynniga lilla rackaren med ett skälmskt leende så det stör mig inte så mycket ;)

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback