djenns

Eftersom mitt första ögonblick var något av det mer deprimerande jag någonsin har skrivit så väljer jag ett lite roligare den här gången. Det här är egentligen inget ögonblick utan mer en vardagssak:

det är ögonblicken tillsammans med min familj under våra fredagsmiddagar. Då är jag så tillfreds under de där middagarna att det är löjligt. Vi är lite italienska på det sättet; vi gillar vår mat, vi gillar att sitta länge och äta, prata och bara umgås.

Det har alltid varit vårt starkaste sätt att knyta an till varandra. Det har varit väldigt viktigt med familjen och middagarna, vi har ätit tillsammans så ofta vi bara kan, även på vardagarna, för vi i familjen anser det viktigt med att umgås och få höra vad som händer med de andra familjemedlemmarna.

Att pappas mat dessutom är så god att man vill dö bara lite hjälper ju lite. Det är lättare att äta i en evighet om maten är god ;D

Det är ju inget ögonblick egentligen utan väldigt många ögonblick under väldigt många år men det är väldigt viktigt för mig och min familj.