Uttråkad, stissig och rastlös
Tråkig eftermiddag som tusan, saknar min familj, saknar min sambo... saknade nog bara sällskap idag. Håller iaf på att slutföra Rosmans bok, den är bra som tusan får jag ju säga. Fartfyllda spännande böcker, synd bara att klockan bara är åtta och jag har ingen reserv efter den här.
Pratade en stund med papí innan och gick igenom vad som saknades i mitt hushåll inför helgens mat. Jag var lite sugen på risotto nämligen och det visade sig att jag saknade... allt. Ingen bra panna, inte tillräckligt med olivolja (jag har en yttepytteliten burk bara, sambo gillar inte smaken har hon fått för sig ;D), inget smör-smör, garanterat inget risotto-ris. Och så fortsatte det. Tur att båda två antecknade annars får jag inte min älskade risotto i helgen ;)
Efter boken - om min rastlöshet inte har blivit bättre - får det bli att sätta sig med kalligrafin igen, det finns inget som får tiden att passera lättare eller snabbare, inget som får mig att tänka på precis inget och allt.
Eller jo, det finns en sak som har samma effekt på mig (inga snuskiga tankar nu!): att ge sig ut att jogga eller köra ett hårt boxningspass eller bara röra på sig. Ett tufft träningspass. Men det är lite omöjligt just nu - därav kalligrafin.
När jag blir lite deppig över min begränsade framkomlighet tittar jag på de fina krya-på-dig-korten jag har fått av diverse släktmedlemmar. Det värmer :)
Pratade en stund med papí innan och gick igenom vad som saknades i mitt hushåll inför helgens mat. Jag var lite sugen på risotto nämligen och det visade sig att jag saknade... allt. Ingen bra panna, inte tillräckligt med olivolja (jag har en yttepytteliten burk bara, sambo gillar inte smaken har hon fått för sig ;D), inget smör-smör, garanterat inget risotto-ris. Och så fortsatte det. Tur att båda två antecknade annars får jag inte min älskade risotto i helgen ;)
Efter boken - om min rastlöshet inte har blivit bättre - får det bli att sätta sig med kalligrafin igen, det finns inget som får tiden att passera lättare eller snabbare, inget som får mig att tänka på precis inget och allt.
Eller jo, det finns en sak som har samma effekt på mig (inga snuskiga tankar nu!): att ge sig ut att jogga eller köra ett hårt boxningspass eller bara röra på sig. Ett tufft träningspass. Men det är lite omöjligt just nu - därav kalligrafin.
När jag blir lite deppig över min begränsade framkomlighet tittar jag på de fina krya-på-dig-korten jag har fått av diverse släktmedlemmar. Det värmer :)
Kommentarer
Trackback