djenns

Gårdagskvällen blev bra till slut, när Emmeli hade åkt och jag väntade på Lisa satte jag mig med kalligrafi. Det enda terapeutiska skapande jag kan ägna mig åt (jag suger på allt annat men det här kan jag ok), med musiken på hög volym satt jag och citerade från det jag hörde.

När Lisa väl kom så var jag lugn igen men det kändes väldigt bra att hennes stöd. Vi köpte choklad, åt lite kvällsmat och drog bort till Mimmi och Ullis. Väldigt trevligt och det var verkligen sällskap som behövdes.

Och för att klargöra; det är inte mig det har varit synd om den här helgen precis utan jag har varit så förstörd för att min närmaste i världen har mått så dåligt. Och jag kan inte hjälpa henne.