Miami ink

Dåigt bloggande igår kan förklaras med pepparkaksbak och en intervju som tog oväntat lång tid. Väldigt givande dock. Får kanske börja lära mig var mina gränser går, var helt slagen igårkväll och inte mycket bättre idag, smärtan har börjat gå neråt iaf och det är jag tacksam över.

Sitter och slötittar lite på miami ink, jag flippar egentligen av ljudet av nålen men de är så grymma att jag inte kan låta bli. Det kanske till och med botar min lilla skräck för tatueringsnålen? Jag är riktigt förtjust i tatueringar men jag är precis lika petig men på vem de sitter och om det passar. Jag önskar att jag hade kunnat klara av att fylla armen precis som Karin men jag har inte riktigt rätt stil för det. Samma sak så har jag lite problem med vissa killar med tatueringar, en slumpvis tatuering på övre armen är ett ganska stort no-no för mig.

Jag har lite speciella saker för mig med mina egna tatueringar. Det finns ingen som helst gemensam tanke mellan de båda tatueringarna, de sitter på så totalt olika ställen att en gemensam tanke ändå inte hade synts. Men om jag skulle vilja ha en tredje, hur gör jag då? Jag vet inte om det finns plats på min kropp för en tredje fristående.

Men jag har gott om tid att klura på det här, just nu är det väldigt teoretiska funderingar :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback