Greys anatomy
Är det bara jag eller börjar folk bli mer och mer screwed up i greys anatomy? Inte för att avslöja något i förväg men att vara screwed up är inte längre exklusivt för Meredith och Christina, fler och fler går med i deras klubb. Avery, Kepner, Karev (fast han har ju varit konstig ganska länge). Ser det verkligen ut så i verkliga livet?
Sedan började jag tänka. Det ser faktiskt ut så. Folk är screwed up. Totalt. I min sällskapskrets har vi de med det låga självförtroendet, de med problemen från ätstörningar, de med depressionsproblemen, de med det hetsiga humöret, de som inte vågar vara sig själva och sedan har vi allt däremellan. Det är det mänskliga psyket... något måste fattas, det måste finnas någon defekt någonstans eftersom ingen jag känner är totalt lycklig. Det är alltid något i vägen, för alla.
Undertecknad är antagligen lika förstörd som alla andra; jag har ett långt ärr på halsen efter en autoimmun sjukdom, ett lika långt ärr i själen efter ett självmord, stora problem med att förtränga saker (det vill säga att jag är alldeles för grym på att förtränga), har svårt att visa känslor eller tillit för människor, har fruktansvärt lågt självförtroende när det kommer till killar och så fortsätter det.
Det är mänskligt och det är skönt med lite mänsklighet i tv-serierna, äkta, förstörda människor. Även om jag hellre hade sett att livet och tv-serierna vore omvända.
Men å andra sidan finns det ingenting som heter total lycka, det är en utopi. Vi får göra som de i serierna, glömma allt det andra för en stund och bara leva i nuet. Och suger nuet och ljuspunkterna är lika långt bort som stjärnorna? Gå och lägg dig en stund och titta på stjärnorna, imorn är en ny dag :) 
En tid då såren i själen var lite mindre. Jag saknar dig så mycket.