djenns

Tillbaka i Strawtown, känns väldigt, väldigt ensamt. Med tanke på att jag knappt har varit solo det senaste året. Jag har alltid bott tillsammans med någon, varit tillsammans med någon eller varit hemma i Asarum. Just nu är jag varken tillsammans med någon, i Asarum eller har sällskap i lägenheten. SCARY! Det är när jag sitter ensam såhär som allting liksom landar.

Jag har aldrig riktigt uppskattat när saker landar... hade gärna haft dem svävande istället... nu måste jag ju (egentligen) ta tag i saker.

Skitsamma, gymmet öppnar snart och jag ska satsa stenhårt på muskler igen (score!) och fokusera på allt annat. Sedan blir det givetvis plugg. Idag börjar repitionerna var det tänkt. Ska fan kunna det här som ett rinnande vatten! 

 Dagens Cred: till de par där mannen stödjer sin kvinna genom svåra tider; är påläst, förstående och uthållig. Jag är djupt imponerad och förundrad (samt avundsjuk).