Pain is a bitch

Har haft några dåliga dagar smärtmässigt, rättelse: jag har haft några dåliga veckor smärtmässigt. Vet inte varför och det stör skiten ur mig. Har medicinerna slutat fungera? Är det då smärt- eller ämnesomsättningsmedicinen som är störd? Jag orkar ju inte precis ta mig till doktorn i julhelgen och min doktor har dessutom slutat (har jag nämnt att svensk läkarvård är ett skämt, jag tror jag har det va?). Ska ringa och boka en tid för när jag kommer tillbaka till Halmstad men fram tills dess lever min familj med:

mitt fantastiska humör. Och det är djup ironi på det. Jag blir en bitch när jag har ont och i helgen har jag varit den fullfjädrade bitchen. Det finns inte ens någon stubin, det är bara tändplån; det smäller direkt.

Tack och lov är det en bergochdalbana att leva med mig, det innebär att de riktigt ilskna stunderna, de försvinner lika snabbt som de kommer. Problemet är att ingen kan förutsäga en ilsken stund, inte ens jag själv. Hopeless...? Japp. Så inuti helvetes hopplös!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback