Dag 17: mitt favoritminne
Wow. Det här är som att välja ett ögonblick... hur i hela friden ska man kunna välja?
Kan väl ta ett från någon av mina resor, för det är när jag resor som jag är fantastiskt nöjd. Att få upptäcka lite nytt och bara ligga i solen en stund.
Utanför Faro finns det en ö, Ilha do Farol, som nås antingen genom en bro eller genom båt som går genom mellan sandöarna. Ilha do Farol är oxå en sandö, inga bilar är tillåtna ute på ön vilket gör att gatorna är smala som tusan och de små vitrappade husen är så söta att jag ville köpa ett där på stående fot. Det står grillar på nästan varje liten tomt och vid lunchtid luktar det så gott av grillade sardiner och annan nyfångad fisk att det är som att lukta lite på himmelriket.
När vi var där var värmen som en klubba i ansiktet, luften var så torr att det nästan var jobbigt att andas ibland, att promenera mer än en kilometer var nästan fysiskt omöjligt. Men himlen var klarblå och vattnet var lika blått som det var varmt.
När vi blev hungriga - eller fick halvt värmeslag - gick vi bort till den lilla strandbaren; där fanns det skugga, sangria för 3 €, tosta mistas och Bob Marley i högtalarna. Behöver jag berätta att det verkligen var som en liten del av himmelriket att sitta där med cola, dela på en sangria, få äta det som jag förknippar Portugal så starkt med att det är sanslöst och bara inte göra något alls. Kanske springa ner till stranden nedanför och hoppa i Atlantens vågor eller kanske köpa en caipirinha för några få euro och definitivt bara njuta.
Jag ska tillbaka till Faro snart hoppas jag och då ska jag äta grillade sardiner, dricka vin, äta kyckling och uppleva allt som Portugal är för mig igen.
Kan väl ta ett från någon av mina resor, för det är när jag resor som jag är fantastiskt nöjd. Att få upptäcka lite nytt och bara ligga i solen en stund.
Utanför Faro finns det en ö, Ilha do Farol, som nås antingen genom en bro eller genom båt som går genom mellan sandöarna. Ilha do Farol är oxå en sandö, inga bilar är tillåtna ute på ön vilket gör att gatorna är smala som tusan och de små vitrappade husen är så söta att jag ville köpa ett där på stående fot. Det står grillar på nästan varje liten tomt och vid lunchtid luktar det så gott av grillade sardiner och annan nyfångad fisk att det är som att lukta lite på himmelriket.
När vi var där var värmen som en klubba i ansiktet, luften var så torr att det nästan var jobbigt att andas ibland, att promenera mer än en kilometer var nästan fysiskt omöjligt. Men himlen var klarblå och vattnet var lika blått som det var varmt.
När vi blev hungriga - eller fick halvt värmeslag - gick vi bort till den lilla strandbaren; där fanns det skugga, sangria för 3 €, tosta mistas och Bob Marley i högtalarna. Behöver jag berätta att det verkligen var som en liten del av himmelriket att sitta där med cola, dela på en sangria, få äta det som jag förknippar Portugal så starkt med att det är sanslöst och bara inte göra något alls. Kanske springa ner till stranden nedanför och hoppa i Atlantens vågor eller kanske köpa en caipirinha för några få euro och definitivt bara njuta.
Jag ska tillbaka till Faro snart hoppas jag och då ska jag äta grillade sardiner, dricka vin, äta kyckling och uppleva allt som Portugal är för mig igen.
Kommentarer
Trackback