Dag 09: Min tro
Jag är inte direkt uppfostrad i ett hem baserat på den kristna tron. Jag må vara döpt men när jag fick välja själv så valde jag bort konfirmationen. Att följa en religion utan något självständigt tänkande var inte riktigt för mig (ingen surprise där kanske) insåg jag redan på lågstadiet. Jag har nog aldrig fått så mycket skäll i skolan som den gång då jag råkade ifrågasätta religionskunskapen på lågstadiet (brådmogen?).
Jag har min enga tro, innan Emelies död var den inte så närvarande, men något förändrades det där ögonblicket jag beskrev nedan. Helt plötsligt var döden alldeles för närvarande och jag var inte riktigt belåten med det mörker som jag tänkt på döden som innan. Änglarna blev mitt nya, det ger mig hopp att hon på något sätt är den ängel hon förtjänar att vara. Hon är inte borta utan någonstans i min närhet.
Den lilla ängeln av ametist runt min nacke är en gåva från Emelies mamma (föräldrar) och är min följeslagare. Eller som det står på ett av mina andra halsband: änglar finns.
Det tror jag på, jag har min egna, högst personliga, religion helt enkelt. En religion utan några regler utan bara med en gnutta av hopp.
Jag har min enga tro, innan Emelies död var den inte så närvarande, men något förändrades det där ögonblicket jag beskrev nedan. Helt plötsligt var döden alldeles för närvarande och jag var inte riktigt belåten med det mörker som jag tänkt på döden som innan. Änglarna blev mitt nya, det ger mig hopp att hon på något sätt är den ängel hon förtjänar att vara. Hon är inte borta utan någonstans i min närhet.
Den lilla ängeln av ametist runt min nacke är en gåva från Emelies mamma (föräldrar) och är min följeslagare. Eller som det står på ett av mina andra halsband: änglar finns.
Det tror jag på, jag har min egna, högst personliga, religion helt enkelt. En religion utan några regler utan bara med en gnutta av hopp.
Kommentarer
Trackback