Dag 07: Min bästa vän
Jag har ingen egentlig "bästa vän" men jag har flera nära. Den närmaste just nu är utan tvekan min egen lilla lockiga, emmeli.
Vi träffade på varandra under nollningen (kan det vara det lockiga som gjorde att vi drogs till varandra??), festade tillsammans, blev uppdragna ur sängarna för att kasta ägg och göra sandänglar för staben, det var ingen tvekan om saken helt enkelt. Det var nog ödet :)
Efter det satt vi ihop vid höften, där jag var, där var emmeli. När folk endast började skicka ett meddelande och förväntade sig att det skulle nå fram till båda insåg vi att det kanske var dags att flytta ihop. Hon var inte nöjd med sitt boende, jag var inte så nöjd med mitt och när vi ändå umgicks så mycket, varför inte liksom?
Det är något av det bästa beslut jag någonsin har tagit, det finns inte mycket som har gett mig så mycket glädje som min kombo. Hon har varit med när jag opererades, när jag förlorade min andra lockiga hälft. Hon har stöttat mig lika mycket som hon har skrattat åt mig.
Och skrattar åt varandra, japp, det gör vi. Ganska ofta, problemet nu är att vår humor har sjunkit till så låg nivå att de flesta inte förstår vad vi asgarvar åt...
Hon är världens finaste; ärlig, glad och bara allmänt fluffig :D
Jag älskar dig!!
Julfesten -10
Vi träffade på varandra under nollningen (kan det vara det lockiga som gjorde att vi drogs till varandra??), festade tillsammans, blev uppdragna ur sängarna för att kasta ägg och göra sandänglar för staben, det var ingen tvekan om saken helt enkelt. Det var nog ödet :)
Efter det satt vi ihop vid höften, där jag var, där var emmeli. När folk endast började skicka ett meddelande och förväntade sig att det skulle nå fram till båda insåg vi att det kanske var dags att flytta ihop. Hon var inte nöjd med sitt boende, jag var inte så nöjd med mitt och när vi ändå umgicks så mycket, varför inte liksom?
Det är något av det bästa beslut jag någonsin har tagit, det finns inte mycket som har gett mig så mycket glädje som min kombo. Hon har varit med när jag opererades, när jag förlorade min andra lockiga hälft. Hon har stöttat mig lika mycket som hon har skrattat åt mig.
Och skrattar åt varandra, japp, det gör vi. Ganska ofta, problemet nu är att vår humor har sjunkit till så låg nivå att de flesta inte förstår vad vi asgarvar åt...
Hon är världens finaste; ärlig, glad och bara allmänt fluffig :D
Jag älskar dig!!
Julfesten -10
Kommentarer
Trackback