djenns

wow, ska man svara på det i ett inlägg? Vilken kärlek ska jag välja? Jag har ju den för min familj, för min kombo, för min elin, för mina kompisar... det är nog lika bra för jag tror inte att jag har varit tillräckligt lyckligt lottad för att känna på den där jag-vill-gifta-mig-med-dig-känslan. Så pass mycket har jag inte litat på någon än.

Därför kan jag ju börja med:

Kärlek är absolut tillit, förmågan att kunna öppna sig för någon utan att bli dömd eller dumförklarad, känslan att kunna vara hela, ocensurerade du utan att bry dig om vad man "ska" göra.

Om en förälskelse är att vilja vara nära personen hela tiden så är kärleken något helt annat för mig. Det första har jag upplevt men att vara riktigt kär, att kunna offra sitt liv för någon annan? Nope, inte än. Jag är fel person att fråga kanske? Men om man ser på två som känner kärlek så kan man nästan sätta fingret på... värmen de utstrålar, tillgivenheten till varandra och det nära band som man inte kan se men som ändå finns där.

Kärlek är två separata människor som behåller sig själva samtidigt som de är en enhet, de kan bråka utan att det blir en spricka i glaset och prata om vad man behöver prata om.

Mina föräldrar känner kärlek till varandra. Det är jag säker på och om någon inte är nöjd med mitt virrvarr till förklaring, hänvisar jag vidare.