Arsenal - Chelsea

Har suttit bänkad framför London-derby halva kvällen. Utan att somna, annars har mamí och jag upptäckt att det finns inget som är goare att sova till än fotboll. Ljudet av publiken är det perfekta bakgrundssorlet och pappa tjänar alltid som lite extrakommentator så man missar inte så mycket av det hela, oberoende av om man tittar eller inte (simultanförmåga: sova och lyssna samtidigt).

Det roliga är att hela familjen har en förkärlek att leka kommentatorer, ofta brukar någon i familjen säga något (oberoende sport) och efter någon sekund eller två så upprepas det på tvn. Det känns som ett konstant eko från tvn helt enkelt.

Men tillbaka till dagens match, sjukt nöjd med resultatet. Hatar Chelsea lite i smyg (syrran hatar öppet) så anser Arsenals vinst vara perfekt. Att syrrans lille darling, Walcott (som har vuxit upp och blivit stor), sedan fick göra sista målet är bara grädde på moset. 

Ännu en grej med att kolla på fotboll, eftersom en hel match i sig blir ganska tråkigt så har jag upptäckt att det är mycket roligare när man får kommentera utseendet på spelarna. Walcott är söt, Owens var min baby när jag var yngre, Song har en av de fulare frisyrerna på jorden (han delar den platsen med Xavier) osv. Att en spelare får en varning tilldelad sig om de visar upp magen... ja, de är en av de dummaste jäkla reglerna som någonsin har börjat användas! 

Så, då har jag sagt mitt om fotboll. Nu ska jag läsa cosmo och sedan sova. Over and out! :D  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback