I'll be missing you
Ganska precis hemkommen från Stockholm och (gammelgammel) moster Gretas begravning...
vad ska man säga? Det var väldigt, väldigt fint... hon var världens härligaste och hon levde ett bra liv. Ord för att trösta mig själv? Mycket möjligt. Det kändes bra att få gå på begravningen ändå... det blir ett farväl och där behöver jag inte vara så himla blockerad. Men när hennes "martinikompisar" (de var ett gäng gamla tanter som drack sin lilla martini och hade trevligt varje dag där hon bodde) gick fram... åh gode gud. Jag har inte gråtit så mycket... någonsin.
Så var min första begravning över... hade hellre sett henne kvar här.
Så enkelt är det. Även om det känns bättre nu, lite urholkad, men bättre. Nu kanske jag kan börja förstå och bearbeta.
vad ska man säga? Det var väldigt, väldigt fint... hon var världens härligaste och hon levde ett bra liv. Ord för att trösta mig själv? Mycket möjligt. Det kändes bra att få gå på begravningen ändå... det blir ett farväl och där behöver jag inte vara så himla blockerad. Men när hennes "martinikompisar" (de var ett gäng gamla tanter som drack sin lilla martini och hade trevligt varje dag där hon bodde) gick fram... åh gode gud. Jag har inte gråtit så mycket... någonsin.
Så var min första begravning över... hade hellre sett henne kvar här.
Så enkelt är det. Även om det känns bättre nu, lite urholkad, men bättre. Nu kanske jag kan börja förstå och bearbeta.
Kommentarer
Postat av: Emelie
du vet att jag finns här om du vill! :)
Postat av: Jenny
Tack älskling =)
Trackback