Calm down and feel the wind.

Så nu har jag tagit mig samman, murarna är resta igen. Nu ska dom vara oslagbara hoppas jag, sorgen är instängd, likaså förödmjukelsen. Nu kommer de att hålla hoppas jag. En dipp på 10 min här (Lisas inlägg är ju starkt bidragande till det) men nu är jag samlad igen. Nu är jag förhoppningsvis...

... kall igen. Var tog min lugna värld vägen? =/  

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback