djenns

Jag har upplevt den värsta paniken jag någonsin har känt. Precis nyss nästan. Det kröp över hela kroppen, hjärtat rusade i 190 och det snurrade i huvudet. Fy fan säger jag bara. Vill aldrig i hela mitt liv uppleva det igen.

Usch, andedräkten stockar sig i halsen av att bara tänka på det och det blir svårare att andas. Fan.

Jag skulle faktiskt bara ta hand om blommorna jag fick på studenten. Inte så farligt. Det jag dock inte var beredd på var.... stanken. Den var det värsta jag någonsin varit med om. Speciellt eftersom jag precis innan läst:

"Hon började andas genom munnen, plågad av den kunskap hon önskade att hon inte hade, nämligen att lukt uppstod när små partiklar nådde receptorer i näsgångarna. När man kände lukten av förruttnelse betydde det att man inandades partiklar från det som befann sig i upplösing."

Jag blir inte av med lukten... känns som om den svävar omkring mig. Jag hoppade i ren panik in i duschen, har tvålat in händerna oräkneliga ggr och ändå känns det som om den är där. Nu har jag luktande body lotion och parfym (samma sort) på händerna. Och ändå tycker jag att jag känner det. Fy faaan.