djenns

Jag har en sån där riktigt ordentlig hemmafru-dag. Jag har redan varit nere med en tvätt, kokat ägg till frukost (?!) druckit en kopp te och satt igång med städningen. Ska försöka hinna klart med städningen till Erik kommer vid tre iaf... lär väl inte vara så svårt. Känner mig riktigt på g idag =) Sovit nära tolv timmar (vilket betyder att jag kanske, kanske är utvilad).

Frågan är om jag skulle klara av att vara hemmafru egentligen (läste en artikel om det i Solo nämligen). Hade jag klarat av att vara hemma med barnen (eller ha nanny som vissa hade, okej, vad är då poängen?!), gå och pyssla i hemmet hela dagarna? Knappast, herregud, jag hade skjutit någon efter en vecka. Tänk att ha barnen mellan åtta och sju (när maken kommer hem) och hålla dom sysselsatta. Aldrig i hela mitt liv.

Ska jag vara hemmafru så ska jag fasiken vara barnlös. Det hade ju varit det ultimata, kunna göra vad du vill. Men fortfarande: jag hade dött av leda. Utan tvekan. Det spelar ingen roll hur många shoppingrundor jag hade kunnat göra, hur många husdjur jag än hade haft (ja, just det. Blir jag någon gång hemmafru så har jag gett mig själv ett löfte: då ska jag börja rida. Fråga mig inte varför, det verkar så passande bara), hur många bakverk jag hade kunnat göra. Jag hade ändå dött av tristess. Så enkelt är det. Jag behöver ett jobb misstänker jag, för min känslomässiga och intelektuella utveckling om inget annat. Så försök inte låsa in mig i hemmet för tusan hakar ;D

Nej, nu ska jag fortsätta städa i äkta hemmafru-tankar. Fy fan för det.