Juldagen
Jaha, då var jag ensam hemma, julafton är över, hela familjens julklappar står i hallen och allt känns mest... melankoliskt?
I alla fall var gårdagen väldigt trevlig, även (som jag och kusinerna sa) om julafton måste klassas som en av årets drygaste dagar. Först väntar du på gröten, sedan på fikan, sedan på Kalle, sedan på maten, sedan på klapparna, sedan på att öppna klapparna (det tog 2,5 timme!!) och till sist vill du bara sova. Grejen när man var mindre var ju att du fick saker som går att leka med. Jag hade ju visserligen kunnat leka med mina stekpannor, men farfar hade nog kört ut mig ur köket illa kvickt ;)
Men som vanligt var det väldigt trevligt att vara tillsammans med stora, tjocka släkten (11 pers bara visserligen) och jag fick en hel massa fina julklappar =) Tack!
Hade en liten incident på vägen hem dock... den sitter fortfarande väldigt mycket i tankarna. Jag fick se en älgko och hennes kalv på lite väl nära håll. Lite närmare än vad jag hade önskat för att vara ärlig.
Men jag fick lite saker bevisade för mig;
1. Jag hade tur. Väldig tur. Det var inga mötande vilket betydde att helljuset förvarnade mig lite. Det var ingen bakom som hade kunnat åka in i röven på mig. Jag höll hastigheten trots en nerförsbacke.
2. Jag kan mina panikbromsningar. Jag fortsatte rakt fram. Jag bromsade från 90 till 0 på oväntat kort tid. Jag fick inte motorstopp och dessutom, mitt i allt, hittade jag tutan.
Jag var (är) ngt darrig och höll på att svimma när jag började köra sen igen. Så jag stannade på macken i Listerby för att lugna ner mig, ringa mamma och (eftersom jag är jag) bara köpa ngt.
Det jag kom ut med kan ses som lite annorlunda; mineralvatten och... mjölk. Mamma undrade varför i hela friden jag inte köpte en chokladbit eller ngt. Så här i efterhand:
Det undrar jag oxå. Men eftersom mjölken var slut hemma så var det det mest dumsmarta jag har gjort idag.
Nu ska jag sätta igång en brasa medan jag väntar på att Fredrik ska komma. Jag slipper vara ensam hela kvällen iaf =)
I alla fall var gårdagen väldigt trevlig, även (som jag och kusinerna sa) om julafton måste klassas som en av årets drygaste dagar. Först väntar du på gröten, sedan på fikan, sedan på Kalle, sedan på maten, sedan på klapparna, sedan på att öppna klapparna (det tog 2,5 timme!!) och till sist vill du bara sova. Grejen när man var mindre var ju att du fick saker som går att leka med. Jag hade ju visserligen kunnat leka med mina stekpannor, men farfar hade nog kört ut mig ur köket illa kvickt ;)
Men som vanligt var det väldigt trevligt att vara tillsammans med stora, tjocka släkten (11 pers bara visserligen) och jag fick en hel massa fina julklappar =) Tack!
Hade en liten incident på vägen hem dock... den sitter fortfarande väldigt mycket i tankarna. Jag fick se en älgko och hennes kalv på lite väl nära håll. Lite närmare än vad jag hade önskat för att vara ärlig.
Men jag fick lite saker bevisade för mig;
1. Jag hade tur. Väldig tur. Det var inga mötande vilket betydde att helljuset förvarnade mig lite. Det var ingen bakom som hade kunnat åka in i röven på mig. Jag höll hastigheten trots en nerförsbacke.
2. Jag kan mina panikbromsningar. Jag fortsatte rakt fram. Jag bromsade från 90 till 0 på oväntat kort tid. Jag fick inte motorstopp och dessutom, mitt i allt, hittade jag tutan.
Jag var (är) ngt darrig och höll på att svimma när jag började köra sen igen. Så jag stannade på macken i Listerby för att lugna ner mig, ringa mamma och (eftersom jag är jag) bara köpa ngt.
Det jag kom ut med kan ses som lite annorlunda; mineralvatten och... mjölk. Mamma undrade varför i hela friden jag inte köpte en chokladbit eller ngt. Så här i efterhand:
Det undrar jag oxå. Men eftersom mjölken var slut hemma så var det det mest dumsmarta jag har gjort idag.
Nu ska jag sätta igång en brasa medan jag väntar på att Fredrik ska komma. Jag slipper vara ensam hela kvällen iaf =)
Kommentarer
Trackback