Roller coaster
Konstig dag igår. Jag åker som vanligt bergochdalbana i livet. Var väldigt nöjd och glad när jag vaknade på morgonen, juridiken gick ok men sedan blev jag stressad och smått folkilsken. Mamma gjorde mig glad igen och tågresan var trevlig tillsammans med Louise och ett par från Åmål. Jag är riktigt trött när jag hoppar av tåget och ger mig in på Pressbyrån för en kaffe och kanelbulle. Kommer ut (lite mer nöjd med livet), får syn på pappa och glädjen förbyts i den där iskalla känslan av att man saknar något.
Någon som någon gång känt den där känslan? Det är ungefär som om någon tvingat dig att svälja isvatten som sprider sig från magen och ut i kroppen.
Japp, det är sant. Precis när jag vänder mig om och stirrar på tåget som rör sig inser jag att min bag fylld med kläder är kvar på tåget. Det jag saknade var tyngden över axeln från bagen helt enkelt.
Oh yes, ibland vill jag faktiskt skjuta mig själv. Att köra ikapp ner till Malmö funkar inte, Skånetrafiken är ett skämt som knappt kan ge numret till hittegods och hittegods sitter 400 m från Malmö station och får inte gå ombord på tåget. Hjälplöst läge? Oh yes, så det var bara att rycka på axlarna och hoppas att den dyker upp.
Pappa var faktiskt lite imponerad över mitt lugna tillstånd, skönt att man kan överraska någon gång. Och jag är glad att jag inte blev hysterisk, jag föredrar ändå att se mig själv som någorlunda samlad iaf haha.
Nu ska jag promenera vovven. Toodles!
Kommentarer
Trackback