Busy, busy, busy!
Blir inte så mycket bloggande när man är hemma för man far ju bara runt som en annan snorloska :)
Lördagskvällen spenderades hos Lisa, fastnitad i hennes soffa med ett glas vin. Jag och Ebba var som två klubbade geter på morfin men Lisa var pigg så hon drog ut till hennes boy som satt någonstans och drack. Men tro inte att jag slutade ensam, nej, nej när det stängde på uteserveringen så fick jag sällskap i lägenheten. Festen fortsatte i lägenheten med en väldigt konstig blandning: jag, i pyjamasbyxor, en rufsig hund, en aptrött syster, en totalt laddad svåger, svågers än mer laddade buddy och så stackars Jeppe som skulle köra. Udda, så så udda men trevligt :)
Drog från Kristianstad på söndagsförmiddagen efter mysfrukost i soffan direkt till fika med Rebecka och Elin, att allting stängde vid två (vi träffades vid ett) var inget problem. Vi köpte glass med mera och gjorde marängsswiss istället. Kommer hem till Rebecka och upptäcker att hennes sambo har bakat kaka som smakar romerska bågar. Lyx, lyx, lyx!
Hämtar upp min egen sambo, vi drar hem och får grillad mat tillsammans med resten av familjen. Sex personer och en hund som äter upp halva huset, pratar högljutt och bara njuter av livet: det kan ju vara så att vi är italienska någonstans i bottnen ;)
Idag har jag och Emmeli försnillat tid som bara vi kan. Fantastiskt skönt och även om vi kanske inte "förtjänar" det egentligen så förtjänar vi det nog ändå ;) Nu ska vi lägga oss vid tvn och bara jäsa lite till för att vi är bäst :D
Lucky
Lägger in den här för att glädja mig själv lite, såå söt sång!
Glee cast - Lucky
Roller coaster
Konstig dag igår. Jag åker som vanligt bergochdalbana i livet. Var väldigt nöjd och glad när jag vaknade på morgonen, juridiken gick ok men sedan blev jag stressad och smått folkilsken. Mamma gjorde mig glad igen och tågresan var trevlig tillsammans med Louise och ett par från Åmål. Jag är riktigt trött när jag hoppar av tåget och ger mig in på Pressbyrån för en kaffe och kanelbulle. Kommer ut (lite mer nöjd med livet), får syn på pappa och glädjen förbyts i den där iskalla känslan av att man saknar något.
Någon som någon gång känt den där känslan? Det är ungefär som om någon tvingat dig att svälja isvatten som sprider sig från magen och ut i kroppen.
Japp, det är sant. Precis när jag vänder mig om och stirrar på tåget som rör sig inser jag att min bag fylld med kläder är kvar på tåget. Det jag saknade var tyngden över axeln från bagen helt enkelt.
Oh yes, ibland vill jag faktiskt skjuta mig själv. Att köra ikapp ner till Malmö funkar inte, Skånetrafiken är ett skämt som knappt kan ge numret till hittegods och hittegods sitter 400 m från Malmö station och får inte gå ombord på tåget. Hjälplöst läge? Oh yes, så det var bara att rycka på axlarna och hoppas att den dyker upp.
Pappa var faktiskt lite imponerad över mitt lugna tillstånd, skönt att man kan överraska någon gång. Och jag är glad att jag inte blev hysterisk, jag föredrar ändå att se mig själv som någorlunda samlad iaf haha.
Nu ska jag promenera vovven. Toodles!