Drömma kan man ju alltid
Nu ska jag snart iväg på core och spinning dessutom... sedan lär jag bara vilja gå och lägga mig. Kanske borde det, fått lite för lite sömn inatt och det tär verkligen på mig.
Sitter och funderar på vart pengarna tar vägen egentligen. Det är inte ens en vecka sedan CSN-stödet kom in och efter hyra och allt så står jag plötsligt med 2500 kvar?! WTF?! Jag tror jag hatar att vara student lite i smyg. Jag påbörjade mitt jobbsökande igår så förhoppningsvis ska det gå åt det bättre hållet.
Så länge kan man bara drömma om den här:
(Källa: blocket.se)
Helt Awesome! Nu ska jag byta om!
Spontan-torsdag
De här dagarna tillsammans med ungefär hela min umgängeskrets fick mig att inse hur gött det är att folk man tycker om runt sig, har tyvärr inte så många bilder från senare år som minnen. Får se till att skärpa mitt egentliga minne istället!
Ska nog sätta mig med mina bilder, småkika lite på hemnet och drömma om att bli lite vuxen. Toodles!
And lately I've been getting hunger pains when you lick your lips while you check me out...
Fullbokad helg
Mot slutet av eftermiddagen började jag halta. Någon gång måste jag faktiskt lära mig: ta inte stövlarna när det ligger snö! De är så jäkla hala att jag for runt som en snorloska i Malmö och på grund av det drog jag knäet lite. Jag har döpt det till "snöknä" och jag får det varje vinter. Lär dig!!
Kvällen spenderades i Elins soffa med lite varma mackor, godis och Iron Man. Hade jag haft lust att recensera Iron Man skulle jag bara säga en sak: killfilm. Och inte på det bra sättet. En killfilm på det bra sättet kan jag uppskatta men det här var lite banalt och den enda medverkande tjejen skrek, trånade och betedde sig allmänt som ett fån. Gwyenth Paltrow får mig att skämmas och inte ens att Robert Downey Jr är snygg kunde hjälpa upp den. Bläh!
Ja... det hade jag sagt om jag ville recensera något. Hm. Host.
Hade myskväll i fredags oxå. Lizze, jag och emmeli lagade mat, åt lite chips med dipp och kollade på Eat, Pray, Love. Eller nåja, vi kollade kanske inte riktigt på den eftersom vi gav upp efter ungefär halva filmen. Den tog ju aldrig slut! Väldigt kul dock att Tuva Novotny var med. Det såg vi iaf :D
Flexibel (?) igen
Var på gratismassage idag, något sorts värdebevis från la redoute. Ganska handy faktiskt, en halvtimmes massage att unna sig. Väldigt trevligt.
Dock inte helt smärtfritt, måste ha några fruktansvärda knutor i ryggen för fy tusan vad ont det gjorde ibland. Men den känns lite smidigare iaf :D
Efter lunchen nu satt jag och emmeli kvar vid tvn och ramlade in på första delen av Greys Anatomy säsongsavslutning (säsong 6 är det vi pratar här). När jag såg det första gången var min tanke: "Oj, kära någon. Nu börjar det spåra!" Och jag gillar verkligen inte serier som har spårat. Men det räddades upp. Säsong 7 är lika bra som någonsin och jag kan, utan att flippa, fortsätta kolla på en av mina all time-favoriter.
Nu ska jag vila en stund innan spinningen i eftermiddag. Det är krävande med massage, ett stopp på ÖoB (handlade gigantiska tjurmuskler till ebba, de attraherade fler än en hund när jag promenerade hem), laga mat och sitta vid tvn :P
Jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut.
Julfika
Visste ni till exempel att det går alldeles utmärkt att göra knäck i en stekpanna av teflon? Det fastnar inte alls och inte ska det röras om heller. Grymt. Och gott blev det, knäcken blev perfekta. De smälter i munnen men är svåra att tugga på. Perfekt.
Jag upptäckte dessutom att jag är skitdålig på att trycka ner russin i lussekatterna, emmeli var grym och jag sög. Det är utvecklande att baka haha.
Jag provade mig på gräddkola. Totalt lyckat! Riktigt mumsiga. Problemet nu är att vi har tillräckligt med julfika för ett helt kompani, min mage behöver verkligen inte äta allt det där! Och då menar jag magen på det estetiska sättet ;D
Tur att vi kanske ska ha förfest inför julfesten, ett gäng hungriga byggare lär ju inte ha några problem med att sluka det där :P
Älskar emmelis kommentar när vi satt och fikade efter träningen med tända ljus och allt vi hade bakat:
emmeli - "Hade man bloggat så hade man tagit kort på den bilden!"
jag - "Jag bloggar... men inte på det sättet"
Kanske borde börja?
Distraktioner
Jag och min sambo (måste sluta säga sambo, det finns fler än en som faktiskt tror att vi är ett lesbiskt par därute redan) ska julbaka senare idag. Snön ligger över Halmstad och inspirationen för onyttigt spirade vid frukosten. Jag är så fantastiskt tillfreds med min situation just nu, mycket för att det faktiskt ligger snö, snart är dags för första advent och på lördag ska det julshoppas. Så sjukt mysigt helt enkelt, det är så mysigt att jag sitter med ett litet leende på läpparna redan nu. Fånerier :D
Nu ska jag nog ta tag i mitt liv. See ya' suckers!
Framtidsoro
Ja, jag har saknat henne. Verkligen mycket! Kan inte fatta att om ett halvår (cirkus) har jag tagit examen, blivit vuxen och förlorat min sambo. Allt på en och samma gång. Hur i hela friden ska jag överleva det? Hur i hela friden ska jag kunna bo ensam?!
Stora frågor... som jag redan har ångest över. Kanske borde ha mer ångest över att behöva skaffa ett jobb men jag fungerar inte så helt enkelt.
Nu ska jag se vad som kan finnas i frysen. I need food!
Vad ska man annars titta på?
Spridningen visar hur brett vårt intresse är egentligen... och hur ytligt det är. Vi vet lite om mycket helt enkelt. Civilingenjörer? Nä, bara syrran ;D Resten av oss satsar inte riktigt så högt. Högskoleingenjörer räcker ;)
Är frustrerad över mitt hår för tillfället, mamma klippte det nu och det blir bara samma gamla tråkiga hår hela tiden. Det går ju inte göra något lite roligare med det! Vågar inte heller klippa av det för en avklippt lugg i femman på mellanstadiet har fortfarande inte växt ut som den ska. Vad gör man med mycket, lockigt hår som är totalt okontrollerbart?
Miami ink
Sitter och slötittar lite på miami ink, jag flippar egentligen av ljudet av nålen men de är så grymma att jag inte kan låta bli. Det kanske till och med botar min lilla skräck för tatueringsnålen? Jag är riktigt förtjust i tatueringar men jag är precis lika petig men på vem de sitter och om det passar. Jag önskar att jag hade kunnat klara av att fylla armen precis som Karin men jag har inte riktigt rätt stil för det. Samma sak så har jag lite problem med vissa killar med tatueringar, en slumpvis tatuering på övre armen är ett ganska stort no-no för mig.
Jag har lite speciella saker för mig med mina egna tatueringar. Det finns ingen som helst gemensam tanke mellan de båda tatueringarna, de sitter på så totalt olika ställen att en gemensam tanke ändå inte hade synts. Men om jag skulle vilja ha en tredje, hur gör jag då? Jag vet inte om det finns plats på min kropp för en tredje fristående.
Men jag har gott om tid att klura på det här, just nu är det väldigt teoretiska funderingar :)
En helt vanlig dag...?
Hittade oxå ett par skinnstövlar (knähöga) i brunt som var så snygga att jag ville bryta ihop lite. Anledningen? Priset. 1500 kr. 1500?! Lite för mycket för en fattig student som dessutom ska iväg på skidresa och spendera nyår på ett spa. Jag vadar inte i pengar just nu precis. Men jäklar så snygga de var.
Just nu står jag och tittar ut över trädgården, det faller lite snö och bakmaskinen är igång för att baka lussebullar. Som soundtrack of my life just nu använder jag Winnerbäck, Radin och lite andra lite smått vemodiga artister. Det känns som en sådan dag :)
Jag är mästaren över bullarna om någon undrar. Därför jag kan blogga samtidigt som jag häller i lite mjöl på måfå. Den som sa att bakverk kräver exakta mått kunde antagligen inte baka. Baka gör man på känsla efter de första inledande gångerna. Eller jag gör det iaf. Lite mått som stöd men sedan är det bara att experimentera lite. Går det skit så går det skit. Ibland kan de bli lite fula men smaka gott ändå :D
Jul i mitt hus
Men nu först sticker mor och jag in på stan för att leta lite julklappar till mig. Det är så skönt att vara barn igen! :D
Home sweet home
Eftersom jag är hemma innebär det att jag har försökt få med mor på bio, det gick inte så bra vilket innebär att nästa projekt är att övertyga far. Har inte så stora förhoppningar men det gör inget. Just nu är jag mest glad att vara hemma, höra mor och far prata, känna lukten av pappas mat och se hunden krypa frenetiskt för lite godis.
Tänkte öva lite med henne själv nu! Toodles!
Ensam och mobbad av alla?
Jag funderar på att gå på bio... alldeles solo. Sitta totalt anonym i raderna av Harry P-fans med kanske en liten dricka och en liten pop-corn. Det är dock två frågor som måste besvaras (tre egentligen): orkar jag och vågar jag (och vad ska andra tänka?). Orken har att göra med huvudvärken och det faktum att jag ska kunna föra ett intelligent samtal imorn med min lärare vid åtta, om jag vågar handlar delvis om fråga tre. Kan man verkligen gå på bio ensam?
Är man inte alldeles mobbad och utfryst av resten av världen då? Finns det faktiskt människor med kompisar som väljer att gå på bio ensamma? Finns det sådana som jag som verkligen vill se Harry två gånger?? Det är första delen av frågan, andra delen handlar om att jag då inte har någon att diskutera med. Ingen att luta huvudet mot och skratta lite, ingen att hoppa till tillsammans med.
Är jag såhär pigg vid kvart i elva så ska jag ta en allvarlig funderare. Det kanske är precis vad jag behöver, att få vara lite anonym ett tag, smälta in och bara vara ensam i den stora massan.
Eller så går jag bara tillsammans med emmeli. Vilken beslutsångest. Suck.
The Historian
Det är egentligen tre historier i en, själva huvudpersonen som berättar men oxå berättelserna hon får berättade för sig. Jag vill egentligen inte berätta så mycket för jag är rädd att mitt språk förtar mycket av magin i hennes berättelse och förmedlar en platthet och banalitet som faktiskt inte finns i boken. Ha nu det i åtanke när ni läser vidare:
Huvudsakligen handlar det om vampyrer. Och den svåra jakten på dem. Missförstå inte det här nu, det här är knappast Twilight, vampyrerna här är inte några tandlösa små romantiska icke-monster, än så länge är de det omvända. I mitten av berättelsen svävar en bok utan skrift på sidorna bara en förfärlig drake på mittuppslaget och självaste Vlad Pålspetsaren (Dracula that is).
Jag ska inte säga mycket mer men jag kan säga att boken faktiskt har gett mig lite mardrömmar, den är snillrikt konstruerad med två sökexpeditioner (tre egentligen) som rör sig parallellt med varandra i boken men är åtskiljda av 20 år. Den ska tydligen vara en uppdaterad version av Bram Stokers Dracula... det kan varken förneka eller dementera eftersom jag aldrig läst Dracula men jag kan förstå den positiva kritiken på The Historian iaf :)
Misslyckande och lyckande går hand i hand tydligen
Det visade sig att jag hade fyra alternativ, den som hade bibliotekskopian hemma visade sig vara louise. Så alternativ nr 4) Gå bort till louise och hämta :D
Reconstruction
Nu ska jag svara på lite frågor om varför ombyggnad är kul. Eller inte riktigt, vad det finns för anledningar till det snarare för särskilt kul är det inte ;)
Ska visserligen bli kul att upptäcka hur dålig min engelska är efter noll i övning under tre år! :D
Toodles!
Dagens läxa
Ok. Huvudvärken har stegrats lite. Så pass att jag inte riktigt kunde fokusera på att både baka muffins och se slutet på Troja. Resultatet? Halvkassa muffins och glimtar av filmen. Lärdom? Försök aldrig köra multi-tasking med en sprängande huvudvärk.
Kul att det är värst när jag böjer framåt eller rör huvudet i sidled, jag känner lite lätt stelopererad just nu, gör allt för att hålla huvudet stilla. Så istället för att göra ett försök med en annan film ska jag nog läsa min braiga bok. När jag har orken kommer jag skriva lite om den... nu istället ska jag sluta knarka låten här nedan och läsa lite :)
Pink - Boring (UK bonus track på Funhouse)
Styr hormonerna över filmvalen?
Har börjat kolla på Troja och insåg att jag nog har sett den första timmen av filmen ett halv dussin gånger eller så. Ganska mycket. Men vad hände med slutet? Varför har jag bara sett slutet typ två gånger?
Jag kan ju inte egentligen skylla på att filmen är lång (vilket den visserligen är) för jag har klarat hela sagan om ringen-maraton, inte heller kan jag skylla på att filmen är dålig (vilket den kanske är i ärlighetens namn... lite) för jag har sett betydligt sämre filmer utan att stänga av, typ King Arthur (vilken jag visserligen somnade till innan idag).
Nu när jag började fundera aktivt över det så kom jag på något... kan det vara så att den senare delen av filmen innehåller mer krig, blod och död än hud. Det är ju faktiskt så att början av filmen så bara hoppar de nakna överkropparna på en (Blooms är fin men Pitts är fantastisk!) och sedan när ögongodiset försvinner... försvinner även mitt intresse då?
Det hade ju inte förvånat mig högeligen med tanke på att det är en film jag väljer när jag vill ha ögongodis och något lättsmält... när väl ögongodiset försvinner ja, då försvinner ju faktiskt hela syftet bakom just den filmen. Jag är lika driven av hormoner som en tonårspojke. Det kanske bara är en sån dag :D
På tal om tonårspojkar och deras hormoner så blev jag sugen på Tomb Raider... kanske får bli det istället.
Förstår ni vad jag menar? Jösses!
Bihåleinflammation...?
I väntan på att den ska gå över så går jag och tränar; 60 min bodypump och 30 bodystep.
...det stod faktiskt att lite lättare träning kunde hjälpa upp det. Dessutom kanske jag blir av med huvudvärken den bidrar med då oxå.
vart tog helgen vägen?!
Istället satt jag i Louises lägenhet, hon hade fixat mat (heltstekt fläskfilé, många vuxenpoäng på det!) och vi drack lite vin samtidigt som vi kollade på the Other guys.
Det är länge sedan jag skrattade så åt en komedi, inledningen sätter tonen direkt med de stora stjärnorna inom poliskåren och hur de slocknade. Det sätter även tonen för humorn, den är så överdriven att den bara kan ses som rolig. Om förväntningarna är på en verklighetstrogen, men rolig (hur många finns det egentligen?!), komedi så finns det säkert andra filmer.
Den här är totalt out of control och med vissa oväntade blinkningar åt tlc.
Statistiken på slutet är lite av det bästa med filmen oxå. Fast den är mer upprörande än rolig. Ordentligt upprörande.
Utekvällen slutade med ett besök hos en kille från klassen för att sedan inte komma in på Mårtenson. Jag måste fixa lite äldre kompisar... iaf ett år äldre. Fast då å andra sidan måste jag ju faktiskt stanna och festa ibland. Igår var det så skönt att bara få gå och lägga sig. Pensionärsvarning!
idol 2010?
Dessutom har jag inga roliga serier kvar att glutta på. Det skulle ju kanske vara pensionärsjävlar och ensam mamma söker... men det sätter jag mig inte gärna en fredagskväll och glor på.
Imorn blir det göteborg för mässa, jag siktar därför på att somna i vettig tid. Borde jag då inte se både idol och en film...?
förbannat vare blogg.se
Förbannade skit!
Jag jobbar på det!
update: det är löst! Jag ser nu ut som en slagen hundvalp på profilbilden, precis som jag önskade! :D
Greys anatomy
Är det bara jag eller börjar folk bli mer och mer screwed up i greys anatomy? Inte för att avslöja något i förväg men att vara screwed up är inte längre exklusivt för Meredith och Christina, fler och fler går med i deras klubb. Avery, Kepner, Karev (fast han har ju varit konstig ganska länge). Ser det verkligen ut så i verkliga livet?
Sedan började jag tänka. Det ser faktiskt ut så. Folk är screwed up. Totalt. I min sällskapskrets har vi de med det låga självförtroendet, de med problemen från ätstörningar, de med depressionsproblemen, de med det hetsiga humöret, de som inte vågar vara sig själva och sedan har vi allt däremellan. Det är det mänskliga psyket... något måste fattas, det måste finnas någon defekt någonstans eftersom ingen jag känner är totalt lycklig. Det är alltid något i vägen, för alla.
Undertecknad är antagligen lika förstörd som alla andra; jag har ett långt ärr på halsen efter en autoimmun sjukdom, ett lika långt ärr i själen efter ett självmord, stora problem med att förtränga saker (det vill säga att jag är alldeles för grym på att förtränga), har svårt att visa känslor eller tillit för människor, har fruktansvärt lågt självförtroende när det kommer till killar och så fortsätter det.
Det är mänskligt och det är skönt med lite mänsklighet i tv-serierna, äkta, förstörda människor. Även om jag hellre hade sett att livet och tv-serierna vore omvända.
Men å andra sidan finns det ingenting som heter total lycka, det är en utopi. Vi får göra som de i serierna, glömma allt det andra för en stund och bara leva i nuet. Och suger nuet och ljuspunkterna är lika långt bort som stjärnorna? Gå och lägg dig en stund och titta på stjärnorna, imorn är en ny dag :) 
En tid då såren i själen var lite mindre. Jag saknar dig så mycket.
The Cove
Såg The Cove, en dokumentär om delfiner och slakten på dem i Japan. Japaner verkar sakna all moralisk fiber, inte nog med att delfiner är fantastiskt söta de är dessutom fulla av kvicksilver. Inte så bra för gravida kvinnor kanske.
Men det är inget de bryr sig om. De vill ha sina pengar. En träningsbar delfin säljs för det ofattbara priset av 150 000 dollar. De man äter går för 650 dollar delfinen.
Dokumentären är uppbyggd på ett sådant sätt att man inte tröttnar på den, den är baserad på fakta men jag har aldrig sett en mer "otråkig" dokumentär. Jag somnar till det mesta inom dokumentärer, jag har somnat till Michael Moore, andra världskriget-dokumentärer, you name it.
Den här somnar man inte till. Vi fyra satt med munnarna öppna i avsmak och blev uppriktigt chockade och äcklade av det vi såg. Allt från den äckliga japanen i IWC (en kommitté som ska skydda valar men som tyvärr inte räknar in delfiner där... av okänd anledning) till den faktiskta slakten i bukten filmen är döpt efter.
Se den.
Harry, älskade Harry
Perfekta tillfället att ta upp Harry Potter. Harry, mitt älskade favoritämne. Jag och emmeli har ägnat de senaste dagarna åt att se om alla filmer (vilka inte är lika bra som böckerna givetvis), vi har sedan i måndags sett 5,5 filmer. Hann tyvärr inte se klart sexan innan hon stack till asien men sånt är livet.
Vi kommer ha sexan som uppladdning inför första delen av sjuan (när hon väl kommer tillbaka). Eller nåja, vi kommer ha sista timman av sexan som uppladdning inför sjuan. Det blir bra :)
Filmerna i sig är faktiskt inte så dåliga men när vi har sett dem så tätt inpå varandra har vi ju lagt märke till vissa grejer: resan med tåget till hogwarts verkar bli mörkare för varje film. Varje film blir mörkare för varje film. Det är inga barnfilmer längre, inte för mig. Jag hade då inte låtit ett hypotetiskt barn se de här filmerna... inte utan att läsa böckerna först (lite förberedelse kan ju inte skada?). Knappt jag vill låta den lättskrämda emmeli se filmerna utan sällskap... ;)
Jag kanske ska gå på premiären av nya filmen och mitt hjärta värker av smärta vid tanke på alla små rädda barn i trollkarlshattar som kommer springa runt.
Eller så kanske jag är helt fel ute vid närmare eftertanke... alla de barn som sprang runt i hattar innan de har ju faktiskt vuxit upp i takt med filmerna (precis som jag)... kommer det bara vara en massa 22-åringar i hattar där då alltså?!
Adam
Hela hans liv har hans pappa styrt upp och när han dör står Adam ensam och utan någon kontroll. Till sin hjälp har han Harlan, hans pappas gamle vän, och Beth, hans nyinflyttade granne. Beth lär honom hur det är att leva och leva självständigt. Det är storyn i princip, det något kalla referaret säger ingenting om filmens egentliga värde:
Filmen är söt som en karamell och alldeles hjärtevärmande samtidigt som den skär i en. Hugh Dancy spelar alldeles fantastiskt och jag vill bara ge honom en kram (vilket han antagligen inte skulle gilla, han gillar ju trots allt inte kroppskontakt på det sättet). Den är lågmäld, finstämd och genererar inte många skratt precis. Det kompenserar den med att generera leenden istället.
Vi satt fyra tjejer i sofforna och vi var totalt överens: det här var en film verkligen värd att se :)
Nikita S01E01 - Pilot
Pilotavsnittet presenterar alla inblandade. Ganska formidabelt faktiskt. Från inledningsscenen (som är densamma i alla avsnitt, det vill säga introt) kastas man som tittare rakt in i ett rån. Förvirringen är total för dig som åskådare, hur i hela friden förklarar man hoppet mellan introt och nästkommande scen? Du vet ju redan hur Nikita (Maggie Q (hur häftigt är inte det namnet då??!)) ser ut och tjejen i rånet är inte det minsta lik henne.
Förklaringen kommer... så småningom. Först får man dock följa Alex' (Lyndsy Fonseca) väg in i Division och möta Michael (Shane West), bossens lilla springpojke (alt. hans högra hand men... springpojke är roligare) och Nikitas gamle vän.
Först efter det får man möta Nikita. Och hennes förflutna. Därefter är det bara att tuta och köra.
Under första avsnittet ska Nikita förstöra Divisions uppdrag genom att rädda en man som ska tala på FNs fredskonferens. Det blir uppenbart vem som är den gode och vilka de onda är. Även Michaels ambivalens gentemot sin gamle protegée introduceras tillsammans med hans omsorg för de ungdomar som tränas i anläggningen.
Första avsnittet är adrenalinfyllt, rått och får mig att ohjälpligt fastna. Jag har faktiskt saknat en bra actionserie. Jag har nämligen mina kluriga (Lie to me, White Collar), mina ytliga (Top Model, Project Runway), mina dramatiska (Greys Anatomy, House) och mina roliga (How I met your mother, Cougar town) och då pratar jag endast om de som går för tillfället.
Men det är ont om bra actionserier, Nikita verkar vara undantaget. Maggie Q är grym som fasiken, hon är så mycket kick-ass att jag blir avundsjuk (jag har en förkylning och kunde inte boxas idag) och alltid ett steg före. Jag antar att hon är alla killars våta dröm men det gör mig faktiskt ingenting (och jag är ändå en feminist ut i fingertopparna) för hon är ingen av de försvarslösa skrikande tjejerna i andra actionserierna. Hon har kontrollen. Och det är awesome.
Så på ett sätt är hon min våta dröm.
Nikita
Min nya favorit. Första avsnittet sändes i Sverige i förra veckan. Faktiskt så jag fastnade. Jag fastnade så pass att jag snart är ikapp USA i antalet avsnitt (8).
Grundstoryn är att Nikita är en avhoppad, något hämndlysten agent. Utbildad för att mörda av en statlig organisation, Division, som har tappat greppet och "gone rouge" på sitt eget lilla sätt. Vi kan säga att de privatiserade sig själva... och vad innebär privatisering? Jo, det innebär såklart att den här lilla organisationen på något sätt måste betala sina utgifter. Skillnaden mellan rätt och fel suddas ut i jakten på pengar och USAs "bästa" är bortglömt.
Nikitas egendesignade uppdrag är att sabotera Divisions uppdrag tills dess att organisationen är förstörd. Hon har en fördel och det är mullvaden hon har placerat inne på Division, Alex. Tillsammans ska de rasera allt.
Ett varningens ord.
Jag har precis ägnat de senaste timmarna åt en film (nästan klar) och två avsnitt av min nya favorit-serie. Och jag bubblar över att få berätta om det för någon. Och eftersom ingen egentligen vill läsa om varför min lärare är en höstdepression i mänsklig form (jag hade en fyndig sms-konversation med en classmate jag försökte roa) så har jag kommit fram till detta ytterst mogna beslut. Som förhoppningsvis kommer att förhindra mig att se sjutton avsnitt av något på rad... utan paus... måste jag recensera varje kommer jag kunna spara på mina serier! :D
Som start för det här kan jag jag ju meddela att uttrycket "favorit" är väldigt flytande. Oftast sträcker det sig till den serien jag gluttar på i just den sekunden. Lätt flytande alltså.
Så det här får bli startskottet (pang??). Och eftersom jag är lätt oplanerad borde jag kan förvarna om att bloggen kan innehålla vissa... avslöjande. Vill du inte se det eller höra talas om det... kanske du borde hålla dig borta.
Tillbaka i Sverige
Dagarna i Italien har varit trevliga. Tycker nog bättre om Pisa än om Rom faktiskt. Förväntade mig att bli totalt förälskad i Rom men förälskelsen uteblev (story of my life?). Problemet med Rom var nog all turister, det flockades av turister i Pisa oxå men där var tempot lugnare, stressen lägre och det var lättare att andas. I Rom var det så hetsigt, det var folk överallt, det knuffades och köerna var kilometerlånga, dessutom var shoppingen skit.
Rom var vackert men allt folk gjorde det lite svårt att andas. Mamma och jag gjorde allt för att undvika falla in i hetsen, vi satte oss ner när vi tyckte det passade och åt lite då och då.
Allt som allt är jag väldigt nöjd med resan, vi har skrattat så vi har gråtit och inte tjafsat en gång. Trots minimala hotellrum, åskskurar och trötta fötter.
Det är kanske lite okonventionellt men jag trivs verkligen att åka med min mamá :)